Miljövänligt etikettklister

Nu när bärtiderna närmar sig, tänkte jag passa på att bidra med ett miljötips - världens enklaste etikettklister.

Jag gjorde snygga etiketter på datorn och med hjälp av fingrarna beströk jag dem med lite mjölk, och klämde fast dem på  rabarber-chutneyburkarna, som jag sen ställde ner i källaren.
Glasburkar förstås. Etiketterna sitter fast bra på burkarna och är sen lagom lätta att blöta loss, när sylten är uppäten.

Onödigt att som vissa sillburkstillverkare gör, använda etikettklister som man måste använda lösningsmedel för att knappt få bort i alla fall!

Borde bojkottas, men burkarna är så snygga att hittills har jag låtit mig köpas...  Jag skickade e-postprotest till tillverkaren för ett par år sen, men det gav inget resultat som märktes. Dock kände jag inte till 'mjölkklistret' då...

Sprid gärna tipset till alla du känner! Här finns stora miljövinster att göra!

Funderingar om firande

Fira livet  -  vad, vem, hur, när och varför?


Vad är det egentligen vi firar med födelsedag?
Vem firar och varför är det just med ett år mellan gångerna?
Vet någon varför man säger "fylla" år?
Jag har inte svaren på alla frågorna så komplettera  gärna!



Fira Föräldrar


En klok vän till mig sa, att egentligen borde man väl fira sina föräldrar som har gett en livet. Håller helt med om det. Och, inte att förglömma, att de kärleksfullt och troget lagat ett stort antal mål mat, tröstat mig när jag var liten och ledsen, sett om mig på alla de möjliga vis och ledder och sett till att jag verkligen överlevt för att sen lära mig att klara mig själv i livet och kunna leva väl.


Fira utvecklingssteg  i livet

Jag läste för några år sen om ett naturfolk, det var Australiens urinvånare, som istället firade olika utvecklingssteg i livet. (Marlo Morgans bok: Budskap från andra sidan) Den modellen gillar jag!
Men att frångå en tradition vi har, och ersätta den med en annan kräver både mod, kunskap och initiativkraft  - så det blir nog vid det gamla invanda... .


Fira varje dag?
 
Njaäää...   Jag har redan varit inne och nosat på det här ämnet under rubriken Fira födelsevardag. Just det. Fira varje dag att man är född. Att man lever...
Men firandet i sig är en 'ansträngning' man gör, för att markera något speciellt och utöver det vanliga, vardagliga. Så själva idén med firande innebär nog att det ska ske med jämna mellanrum. Inte alltför ofta så det hinner bli slentrian.  För då blir ju inte festen fest utan vardagsliv. Och fest har vi också behov av;  att söka och leva glädjen lite extra.


Solvarv

Räknat från födelsedagen i fjol, till födelsedagen i år, har jag befunnit mig i den här dimensionen i ytterligare 366 dagar . Jag är alltså 366 dagar äldre än för 366 dagar sen,  så att säga... vad nu det kan säga, i sig.
Totalt torde det röra sig om cirka 20454 dagar, räknat till och med min födelsedag i år 2012
Nu slår det mig att den 20000:e dagen, skulle jag väl kanske ha firat med storkalas om jag bara tänkt på det. I början av oktober 2010. Om nu jämna siffror är något speciellt att fira.

Varför just ett år mellan födelsedagarna?
Solens varv i vår galax Vintergatan.
Kanske det lämpligaste  intervallet om man vill göra något extra av den återkommande minnesdagen. För det är ju inte bara du och jag som ska firas...


Livscykeln

Föräldrarna känner lyckan över det nyfödda barnet  Far- och morföräldrar gläds åt att arvsföljden är räddad liksom släktets fortbestånd... men nollårsdag firar man väl inte och första födelsedagen är först sen ett år har gått.

Ettårsdagen känns stor - när ett barn har överlevt sitt första år, fyra årstider, tolv månader, kan man på något sätt andas ut en liten stund. Den där lilla sköra människan håller på att bli större och växer sig stark. Risken för plötslig oförklarlig spädbarnsdöd är minimerad.
Och sen fortsätter vi fira, fastän åren i mitten av livet inte känns lika viktiga. Vanan blir slentrian - det är en lång rad år, som ett pärlband. Det är fullt upp och dom egna högtidsdagarna kommer lite i skymundan, eftersom det är barnkalas till både höger och vänster.

Sen fyller man 50 år. "Mitt i livet". Men det är egentligen bara en jämn siffra. Mitten av livet är ju redan passerad för de allra flesta. För hur många blir 100?
Då, vid 50,  firar de flesta rejält med stort kalas: släktträff eller kanske åka utomlands med barn och eventuella barnbarn. Arbetskamraterna gör insamling till gemensam present, och blomma från arbetsgivaren ska det ju vara.

Ännu mer bryderi blir det om man inte vill att det tas någon notis alls om att man passerat ett visst antal levnadsdagar.Men jag undrar bara varför t ex  chefen på jobbet ska fira ens högst privata födelsedag?
Men kanske dom på jobbet skulle fira antal jobbade dagar, veckor eller år, i så fall?

Och så i andra änden av livet börjar man återigen få fira 'att man överlevt' - ett år till och ett år till...Och förhoppningsvis får följa sina barnbarns liv och utveckling ett år till och ett år till.
Slotts Barbros underbara målning får illustrera detta  (publicerad med tillstånd av konstnären. Tack!).



...leva uti hundrade år

Det är så viktigt i vår kultur att leva länge. Helst uti hundrade år förstås. Det talas knappast om döden. Den är ju mer eller mindre tabu. Men uppskattas de gamlas visdom, erfarenheter och kunskaper om livet? Nej, jag tycker det är dåligt med det. Kvalitén på levandet sjungs det inte heller särskilt mycket om. Vi stoppar undan våra kära föräldrar på ålderdomshem, att vissna i ensamhetens katakomber.
Utvecklingen har skenat iväg och det är ljusår mellan ungdomar och de äldre generationerna. De har blivit som främlingar för varandra, och talar inte samma språk längre. Katekesen kontra datorn så att säga. Tilläggas bör väl att undantag från regeln finns ju, men så är det alltid. Och tilläggas bör också, att någon statistisk information för ovanstående tes är inte eftersökt...



Själva poängen med livet

Jag har även tänkt att födelsedagsfirandet finns nog för att påminna en om att man lever, ifall man skulle ha glömt det. Och det tror jag faktiskt att många av oss gör mellan varven.
Men att leva bara för att överleva kan väl knappast vara meningen med våra cirka 30 000 dygn på den här vackra planeten.

Själva poängen med livet är väl ändå att få glädjas över livet i möjligaste mån och njuta av jordens och medmänniskornas gåvor. Att glädjas över det vackra och det goda som faktiskt finns, och att efter förmåga göra sådant som genererar glädje för en själv och andra.  Sjunga och spela till exempel!


Länge leve livet!  (text: Anders Nyberg)


Silvermåne stjärnekrans - Länge leve livet!
Em    D      G     C   D      Em     D    H7 Em


Vackrare än någonstans - Länge leve livet!
Em     D       G    C    D    G              D  G

En jord där vi bor, längtar och tror  - Länge leve livet!
G                     D    Em           G      G                  D   G


Där ett frö slår rot och gror - Länge leve kärleken och lusten till livet!
Em       D         G    C     D       Em       D    H7                 Em        H7 Em


Svärd ska smidas om till plog  -  Länge leve livet!
Våldet härskat länge nog, - Länge leve livet!
Den kommer, vår dag - stark ska bli svag  - Länge leve livet!
Kärlek  vara världen lag  -  Länge leve kärleken och lusten till livet.

Alltid vill vi sjunga så  - Länge leve livet!
Fred och framtid tror vi på  - Länge leve livet!
När allt tycks dö ut, tiden ta slut  - Länge leve livet!
Sjunger vi som aldrig förut  -  Länge leve kärleken och lusten till livet!

(Ackordsförslag: undertecknad.)

Quartetten sjunger länge leve livet

Ord från någonstans

I morse vaknade jag efter fem timmars sömn och satte mig vid datorn.  Mina fingrar visste vart de skulle så jag behövde inte anstränga hjärnan. Man kan undra varför dom här orden kom ur tangenterna:



"Känn alltid efter i ditt eget hjärta vad som känns kärleksfullt och äkta.
Följ din känsla och övertygelse i detta.
Låt ingen annan tala om för dig vad du ska tycka eller känna.
Det du känner är rätt. För dig. Här och nu.
Var och en skapar sin egen verklighet och sanning.
Det är med tanken vi skapar vår värld.  Misstankar skapar rädsla.  Kärleksfulla tankar skapar trygghet.
Se kärlekens ljus i alla du möter.
Det är så enkelt.
Ta makten över dina tankar.
Välj de tankar som gagnar dig. På riktigt. Det Högsta Bästa.
Då finns där inte längre plats för destruktivitet eller ego.
I din värld är det du som råder.
Var och en har sina speciella förmågor. Använd dina och skapa något gott.
Uppmuntra andra att använda sina gåvor till att skapa gott.  Glädje.

Du är klarsynt, klok och kärleksfull och kapabel.
Du är vacker, gudomlig, helig och en mikroskopiskt liten, men mycket viktig del av det likaledes vackra, gudomliga, heliga Alltet.
Vi är alla ETT
.. med varandra
.. och med det vi kallar Universum, som kanske är Universa...i oändlighet ... i evighet."


Vad i hela friden?

Sen tänkte jag. Vad i hela friden ska jag göra med detta?
Sen började tankarna gå och mitt ego och mina rädslor för vad jag kommer att möta för motstånd och för motargument blev plötsligt så svåra att jag inte vågar göra något med den.
Snacka om att jag borde leva som jag lär...

Men det var ju samtidigt inte riktigt jag som skrev, och det känns ännu konstigare att säga. I alla fall till  någon som inte är inskolad i mysteriernas värld.
Men sen tänkte jag att jag måste ju ha fått texten för att den ska läsas, inte för att den ska ligga i min dator och gömma sig... Så nu trycker jag på publiceraknappen, och så får vi se om  jag överlever...!

Godaste Ogräset

Jag måste ta mig för med att göra lite reklam för kirskålen, ett av de mest svårbemästrade ogräsen, för den som vill syssla med det. Vi har kirskål vid stora tallen i bakkanten på trädgården. Det är en fin "odling" som inte sprider sig nämnvärt, eller i alla fall märkbart.

Och varför i all världen gör jag reklam för ett ogräs? jo för att det är

*  Gott
*  Supernyttigt
*  Billigt
*  Närproducerat
*  Skötselfritt (om man inte tror på ogräsvarianten)
*  Lätt att variera

Använd kirskålen som spenat.
Späda blad i sallad. stuvad eller förvälld med lite smör till.  Mmmm!

Själv brukar jag också torka den. Myggfönster är utmärkt som "torkhylla". .Den torkade kirskålen kan man t ex använda i kryddsmör.Det är en ypperlig lite kryddig smak som kan ersätta torkad persilja i de flesta recept. Jättegott med en näve i soppan.

Det finns säkert fler användningssätt.


Nässlor kallas ju också "ogräs", jättebra torkade, att göra soppa av, när man behöver lite extra järn och c-vitamin under vinterhalvåret.

Det ska vara en mjölkfri måltid eftersom mjölken stör upptaget av det vegetabiliska järnet.

För bästa torkresultat, kvalitet och hållbarhet, ska dessa växter skördas vid torrt och gärna soligt väder.och gärna läggas i ugnen 50 grader en stund på slutet, för att den sista fukten ska flykta.

Är du inte säker på hur kirskål ser ut så fråga någon trädgårdskunnig granne vad de brukar spruta växtgift på...Och berätta gärna vad du vet om kirskål, och att ogräsgift sprider sig till grundvattnet... Lyckas du omvända en växtgiftsprutande granne till ogräsätare, så har du gjort en välgärning för jorden vi lever på och av.
Förresten... antagligen har du fler grannar...
Lycka till!

Överdos eller helig ekonomi?

Vad kommer sig den här kryptiska rubriken av, undrar du förstås. Nu har hon väl blivit komplett galen!
Nej då, inte alls.
Det är något så enkelt som två filmtitlar på samma rad. Två filmer som lättbegripligt pratar om världsekonomi så att till och med jag begriper något sånär... Intressant med tanke på den ekonomiska situationen i världen idag. 
Frågan är väl om vi ska dö av en överdos konsumtion, eller om vi kan klara att tänka större och sjunga mer i samklang med varandra och jorden... 

Överdos   Klicka på rubriken för att se filmen

är en 46 minuters prisbelönt film som hade världspremiär januari 2011. Den handlar om "vår tids största ekonomiska kris – den som ligger framför oss". Här nedanför följer ett kort  (knyckt... och av mig bearbetat) referat, för att ge en snabb bild av vad filmen handlar om:

Dokumentären spårar orsakerna till förra finanskrisen och undersöker likheten med dagens situation, när stater som Grekland, Island och till och med Storbritannien och USA tycks riskera att kollapsa.
Bland de intervjuade finns amerikanska experter som blev utskrattade när de förutspådde finanskrisen, och som nu säger att det värsta fortfarande ligger framför oss. Det rör sig om en mycket större finanskris än senast: En världskris, inte enbart en USA-kris. Inte ens Sverige är tryggt eftersom vårt välstånd bygger på export till hälften.
MEN – en av experterna i filmen säger att det än så länge går att förebygga, men det är bråttom.
Situationen idag är väldigt lik den inför förra finanskrisen, men dagens bubbla är mycket större.
När jag tittat på filmen  känner jag att just dessa förebyggande åtgärder skulle behövt finnas med som slutreplik.
Dock tror jag att vi behöver ett helt nytt 'tänk'.

Det är här min vision kommer in ... och Charles Eisensteins, i filmen som heter Sacred economics.

Helig ekonomi      Klicka på rubriken för att se filmen

En 12 minuters tänkvärd film om vad ekonomi egentligen borde vara.
Har du inte tid att titta på båda filmerna så titta i alla fall på den här!

Charles Eisenstein lyfter in människan i sitt sammanhang: från att länge ha sett sig som separerad från sin miljö och sin omgivning, till att vara en del av helheten. Detta att vi ser oss själva som separata varelser skapar behov av att kontrollera, ha makten över andra varelser. Pengar ger makt i vårt samhälle.  Han funderar omkring varför vi t ex fortsätter att borra efter olja, trots att den förstör vår livsmiljö. Vad det än gäller, "efter några lager med 'varför', säger han, så är det till slut alltid pengar det handlar om."
Det vi kallar tillväxt kommer att upphöra. Planeten kan inte klara mer "tillväxt". Det är därför som krisen vi har idag inte kommer att försvinna, säger han. Vi behöver ett helt nytt sätt att tänka och handla.

Dags alltså, att tänka över vår syn på ekonomi, fundera över pengarnas och vår egen roll i galenskapen, och de verkliga effekterna av fenomenet ränta, samt hur vi hanterar de här frågorna i praktiken.
Ordet ekonomi låter i mina öron mycket teoretiskt och kallt beräknande. Siffror på papper eller staplar på en dataskärm. 
Men mitt hjärta jublar när jag hör ord som gåvoekonomi, deltagarekonomi. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, men med dessa börjar vi närma oss det mänskliga och praktiska.  Den sortens ekonomi som aktiverar och involverar goda mänskliga egenskaper som omtanke, delaktighet, samarbete och generositet. Ekonomi med hjärta.

Pengarna får symbolisera eko  -  nomi,  fastän ekonomi är så
mycket mer än pengar.  Hjärtat med pengar symboliserar också
att pengar i sig inte är fel, utan det är det sätt som vi använder
dem på, och de syften vi har, som avgör hur "rena"
eller "smutsiga" pengar
är.

 Charles Eisenstein säger i sin bok Helig ekonomi, att den verkar på fyra nivåer:

1. den erbjuder en grundläggande analys av vad som gått snett med pengar, 
   
2. den beskriver en vackrare värld baserad på en annan typ av pengar och ekonomi;
3. den förklarar de nödvändiga kollektiva åtgärderna för att skapa den världen och medlen med vilka dessa åtgärder kan göras möjliga;
4. den utforskar den personliga dimensionen av omvandlingen av världen, identitetsförändringen och sättet att nå det jag kallar att ”leva i gåvan”.
   Boken finns att läsa på nätet, och går även att ladda ner som e-bok. Man väljer själv om man vill betala och i så fall hur mycket. Detta är ett praktiskt exempel på hur det kan fungera.

Titta också gärna på min vän Jannikas webbsida; http://jannika.se/onskelista; Där finns också fina kreativa och konkreta idéer!

PS. Filmen är textad på engelska. Det går att välja svensk (tyvärr väldigt dålig) översättning..Vi får hoppas att de här filmerna ligger kvar länge på nätet. Det finns fler filmer i ämnet på internet.

Hur lever man på jorden så jorden överlever?

Apropå det jag skrivit tidigare, om "välstånd till döds"
Det kan kännas som att man vill ge upp, när man ser hur mycket det finns att göra, för att vi och jorden ska må bättre...

Men Allt Som Görs Har Betydelse.
Gör det som just du kan, utan att tänka att det känns meningslöst med så små saker. Om alla gör det, blir alla små bäckar till en stor brusande älv. Alla små handlingar och tankar får betydelse. Vi har vänt på skeenden förr.  Kaffefiltereffekten ... är det väl knappast någon, som inte känner till?

Uppfinningar: gamla koncept med ny teknik - i tiden.
Kom gärna med ditt tips i en kort kommentar!
På så sätt kan vi hjälpas åt att medvetandegöra möjligheterna, i stället för att se hindren.
Inga tips är för små eller för enkla. Kanske någon har lust att tänka stort också. Det är intressant att se vad som kommer fram när en grupp människor sätter sig ner och tänker.


Som exempel, vill jag framhålla en visserligen redan befintlig, liten, och mycket god idé:
Beställningsbaserad tillverkning - i stort och i smått!
Dalatrafiks personliga beställningsbusstidtabell.
Man kan på internet beställa precis bara de busstabeller man behöver, för att det inte ska behöva tryckas några onödiga tabellsidor. Jag åker själv bara en lokalbusslinje och en linje till Falun. Och jag gillar papperstabellen eftersom den blir lätt att ha i ryggsäcken och jag behöver inte slå på en dator för att kolla en busstur. Perfekt. Allt borde med dagens teknik kunna utföras på motsvarande sätt. 

Beställningsbaserad tillverkning - fler användningsområden?
Välkommen att tipsa om din egen jordenräddande lilla vardagsförändring!

Boktips om begravningsbestyr

Det blev mycket skrivet om döden på bloggen under en period för tre år sedan i samband med att far gick ur tiden. Men en del tips och lärdomar av det mera konkreta slaget blev aldrig förmedlade då, så dem delar jag gärna med mig av nu, istället.

Det är  mänskligt att vi tycker det är svårt  att ta upp  och prata om sådana här saker.  Det kan vara bra att, medan man ännu är klar i tanke och handling, skriva ner tankar omkring hur man ser på döden och livet, och förslag angående begravningen.  

Fonus har "vita arkivet", som man kan fylla i. Det har jag gjort, fast jag bara är 56. Inte för att jag tänker lämna det här jordelivet än på ett tag, utan bara för att ha det genomtänkt och kanske underlätta lite för de anhöriga som är kvar. Kanske några beslut färre att ta. Jag har ändå gett ganska fria händer till min familj, om de skulle tycka att något jag föreslagit känns helt fel för dem. Bra att se över då och då, vad som är inskrivet här.

Aldrig kunde jag ana att det är så otroligt mycket att göra och att ta ställning till när någon dött.

Att läsa "Hej då! Begravningsboken", är något jag rekommenderar å det varmaste. Jag lånade den på biblioteket. Det är en angelägen bok som alla borde läsa. Mitt i livet. Innan man behöver använda det som står i den... Boken är jordnära och till och med rolig.  Den som lyckats med det konststycket är journalisten Lotte Möller. Hon tar hål på många myter om hur begravningar ska gå till och kosta, och tar på ett fint och enkelt sätt mycket konkret upp vilka frågor man brukar ställas inför...

Tipsblandning
Att anlita en begravningsbyrå t ex, är faktiskt inget måste, men kan förstås vara till god hjälp eftersom de har alla kontaktvägar upparbetade, från kisttillverkare till annonsorgan. Dock har man ju alla beslut att ta själv ändå. Och med lite planering kan man klara det mesta utan begravningsbyrå.

Checklistor för dödsfall och begravning underlättar också i det här sammanhanget. (klicka på länkarna); inte minst om de svåra frågorna redan besvarats.

Bra sätt att bjuda in och skicka tack till deltagande vänner är E-post. Det går att göra riktigt fint och personligt, så det inte känns lågpris. Här gäller det bara för anhöriga att ha koll på adresser. De är ju oftast inlåsta med lösenord.
Eventuell förtäring vid minnesstund kan också bli kostsamt. Ordna knytkalas. Delegera olika delar av arbetet med minnesstund eller matbjudning för långväga gäster. Involverade får tillfälle att känna delaktighet.
Annons eller inte? Beror på så mycket, men e-post är i alla fall en suverän nyhetsspridare. Kan enkelt vidarebefordras - allra helst om man uppmuntrar till det.

Om man skulle bli så sjuk en längre tid att man inte klarar det administrativa eller orkar ta ställning i olika frågor, är det bra att ha utsett hos överförmyndaren vem som ska vara god man.

Jag vill till slut också tipsa om en annan bok, som mera handlar om döden och döendet (låter dödstrist men är väldigt mycket intressantare än man anar): Louise Minerva Frostegrens bok "Genom Döden".   (läs i alla  fall recensionen genom att klicka på titeln).

Om du som läser har ytterligare egna tips, som jag inte fått med i själva inlägget, så skriv gärna det i en kommentar! Annars innehåller Lotte Möllers bok det mesta i den vägen.

Jag ser så här i efterhand när jag läser igenom att det skrivna omväxlande är riktat till både den som funderar över sin egen begravning och till de anhöriga, så det verkar lite rörigt, men var och en har sin fria vilja att läsa och göra det man vill. Jag hoppas att du som läser ändå får ut något av detta. Jag hoppas också att grundtanken, kärleksfull omtanke, framgår som en röd tråd.

"Thrive" - filmen om vår resa mot en bättre värld

Det finns en film som alla människor på  jorden borde se. Den är viktig, kontroversiell, heltäckande, välgjord, innehållsrik, stark, hoppfull. Den handlar om vår resa mot en bättre värld. Vad du tar till dig är förstås upp till dig, allt enligt den fria viljans lag. Du hittar säkert något för just dig.

Filmen är både en rysare och en upplyftare. Här tas upp hur världen ser ut idag med väl underbyggda fakta. Sen får du på ett mycket konkret plan förslag på lösningar och sätt att jobba på. Det här var det bästa jag sett i den här vägen! Jag har suttit som  klistrad vid datorn. 

Maktmissbruk

Rysaren handlar bland annat om hur vi registreras och kartläggs. Hur världens resurser är fördelade. Efter en och en halv timme börjar det verka riktigt läbbigt, med agenda för hur de styrande använder hemliga och otäcka metoder för att minska världens befolkning i kontrollsyfte. Majs som gör män infertila. Hemlig sterilisering av kvinnor via vaccin. 

Det är aldrig kört - många goda tips

Efter en timme och trettioåtta minuter kan man börja hoppas igen. Och välja väg i livet. 
Då kommer ett koncentrat av sånt som du kan göra själv, för att överge det nuvarande destruktiva systemet och stödja lösningarna. Här går det så fort och är så välmatat med information så filmen skulle behöva gå långsammare, för att man ska hinna ta in de goda lösningarna. Men det finns massor med tips för att du och jag ska kunna styra kosan mot en bättre värld. Det går om du och jag gör rätt saker.

Sann information  =  bekräftad av oberoende källor

Sprid gärna den här sidan till vänner som kan vara intresserade. Det är ett långt program, vilket väl kan avskräcka någon. Men har man väl börjat titta så är man fast. Det är gediget gjort och väl underbyggt.  Och jag skulle rekommendera en filmvisning med vännerna eller ungdomarna. Tid finns alltid. Det beror på vad man prioriterar. Men detta platsar helt klart i stället för lördagsrysaren!  Detta skulle alla skolelever behöva få se och diskutera... 

Det här är nog så nära en heltäckande information man kan komma. Den tar upp frågor om rättvisa, andlighet, utomjordingar, miljö, ägande, ekonomi, fördelning av världens resurser, världsordning, makt och maktmissbruk, goda lösningar på problemen i världen, energi, kärlek, livets mening  -  med mera.

Titta innan den försvinner från youtube! Man vet aldrig...  www.thrivemovement.com finns också

Klicka här för att se filmen!

Himmelsblått

Min lyckofärg.
Visst är den vacker!

Jag fullkomligt älskar himmelsblått!
Det hjälper en  ta sig upp ur grådeppets vårvintersnögloppskoma.
Alkottarna ser ut som små noter på kvistarna. Noter på vårsånger med hopp om ljusare tider. Snart har "Vintern ra", det blir vår, och "Majsol ler" så härligt igen.

Jag hittade i en låda, en liten dikt som jag skrev 1974. Den handlar inte om himmelsblått, men i alla fall om hopp.  Jag tänkte och skapade visst redan när jag var arton...

Augusti med grönskande lummighet,
Tanken går till en kommande höst
Men varför med vemod och sorgsenhet
I vinterns knopp finns ju vårens röst.

Och trots snön som faller i skrivande stund, så ligger livet där nere i jorden och bara väntar på att få spruta upp ur backen. Både vitsippor och blåsippor har redan synts till, och det kommer mer.
Är det inte fantastiskt!!! (det är ingen fråga).
Tänka sig att det finns de, som inte tror på en högre ordning av något slag?! Öh ...
Jag föreslår en liten bit ödmjukhet inför det storslagna i att livet kommer varje vår och en stor bit glädje inför allt vackert som naturen bjuder på år efter år.

Låt oss tillsammans agera så den himmelsblå vårvinterhimlen får förbli lika himmelsblå som hittills.
Vi jobbar hårt på att få den himmelsgrå...
Låt oss agera så att jorden kan fortsätta vara vårt hem i Universum. Den lilla blå pärlan i Vintergatan.


Jag fullkomligt älskar himmelsblått !!!

Naturvänligt nytänkande vid vägs ände

Miljötankar  -  om bilbränsle
Jag har gått och nynnat på en låt den senaste veckan, nästan hela tiden.
Den nya rockballaden "Every bridge must burn" är ett angeläget inlägg i miljödebatten  (Lyssna under rubrik Musik i högerkolumnen - texten finns på youtube-sidan).
"Every bridge..." är skön poesi med krass verklighet bakom.  Den handlar om att vi nått vägs ände och måste tänka om, helt och fullt, bränna alla broar för att inte hålla fast vid gamla tankesätt och strukturer.
Vem börjar?
För inte törs väl jag börja alldeles själv,  på min kant, utan någon som talar om för mig vad jag ska göra?
Jo, visst kan du det. Och för övrigt finns det många som hållit på med sånt här länge. De har bara inte gått att höra i motvinden.
Och så snubblade jag över ett par videoklipp på youtube, som handlar om bilar som går på luft eller vatten...  Det var ju precis vad jag frågade efter i mitt allra första inlägg i den här bloggen, min vision om en bättre värld! Men det är nog som en vän i miljöbranschen säger lite för bra för att vara sant. Det kostar ju också energi att komprimera luft eller "klyva" vatten.

Miljöbränsle i biltankar?
Evighetsmaskinen  "perpetuum mobile" har ju i alla tider varit människans största utmaning när det gäller uppfinningar. Och lika stort och omöjligt har det varit att lösa problemet.
Och har den inte synts till på vägarna än, så där finns garanterat någon hållhake.
Det brukar det för övrigt alltid vara, när människan blandar sig i skapelsen och delar på atomer eller manipulerar gener.
Nu tar jag med klippen i alla fall, så får var och en göra sig sin egen uppfattning.
Japansk bil som drivs med vatten:  http://www.youtube.com/watch?v=yIk0JH4khb8
Luftdriven bil:   http://www.youtube.com/watch?v=f15thOvhE38&feature=related

Hemligt?
Vad jag undrar är, varför en uppfinnare skulle försöka få det att se ut som en evighetsmaskin, och alltså utan  driftskostnad. Man kan ju inte vinna röster på en lögn? Väl?
Och borde det inte ha slagits på stora trumman i nyheter och vetenskapsprogram? Då måste jag ha missat det. Och varför har det inte hänt något "irl" - in real life - det vill säga i verkliga livet?

Bråttom!
Vi kan väl i alla fall konstatera att bensinbilen har kört till vägs ände och att det är dags för nytänkande när det gäller transporter av både folk och varor.
Nu kan vi inte längre ägna tid och kraft åt att dividera om hur många ören per liter som bensinen kostar.
För att jorden ska orka föda oss och för att vi ska ha någonstans att leva, måste vi utveckla ny infrastruktur och nya nätverk, där vi hjälps åt och samordnar resurser och lever enligt naturlagarna - det vill säga i samklang med jorden själv, precis så som indianer och andra urbefolkningar lever och tänker.
https://www.youtube.com/watch?v=g7cylfQtkDg


Av Miria Kaltiala Wiberg
Allt handlar om vår relation till oss själva och till naturen. Först måste vi lyssna inåt, på våra instinkter, vår intuition, som kan tala om för oss vad vi verkligen behöver här i livet och hur vi ska tillfredsställa behovet. Lyssnar vi inåt kommer vi bli varse om det grundläggande behovet av samhörighet med naturen och det behovet kan inte uppfyllas på annat sätt än att upprätta en djup och kärleksfull relation till naturen samt att upprätthålla den livet ut. 
http://transitionsweden.ning.com/profiles/blogs/m-nniskans-naturliga-behov


Vad behöver vi -  e g e n t l i g e n?
Vi behöver också tänka nytt angående våra behov.
Det gäller att se vad det vi gör och använder i vardagen får för konsekvenser. Vilka fotavtryck sätter du på jorden där du lever?
Prata om detta med andra för att öka medvetenheten om effekten av våra handlingar. Vi kanske inte heller måste åka på Australien-semester varje år eller äta kiwifrukt från Nya Zeeland varje dag. Gör vi det så gynnar vi ju faktiskt det gamla dåliga systemet med transporter från andra sidan jorden och flygtrafikens miljövådor med ovänliga avisningsmedel och stor bränsleåtgång.
Det duger säkert att återanvända gamla saker och återvinna material, i stället för att nyproducera.
All nyproduktion borde ske på beställning, för att inte stora mängder ska bli över.

Gynna dem som gör något!
Beröm och stötta dem som verkligen gör något åt rätt håll; de som gör bra uppfinningar
Sprid informationen om det som faktiskt finns inom hållbar utveckling.
Bygga och visa förebilds-boende med miljövänlig, hållbar teknik. Här får man in många olika aspekter av hållbar utveckling.

Vi har nått vägs ände i bl a energifrågor.  Så länge vi inte kan tämja solen... Solstormar under ett par dagar i början av mars 2012, beräknades ge lika mycket energi som två års förbrukning i New Yorks alla byggnader...

Omställning Sverige är en organisation som jobbar konkret för att forma en bättre framtid. Hälsa gärna på där!  http://transitionsweden.ning.com/

Slagruta, sädesfältsformationer och andlig utveckling

Slagrutan, plastpinne som synliggör det osynliga, leder till så mycket mer än vatten... 

För min del var det nog via slagrutan som jag blev inslussad på ämnet "sånt som inte syns". Det var länge sen, i alla fall innan jag fick barn för 19 år sen. Min pappa hade lånat en bok på biblioteket av Dan Mattson, som handlade om hur hälsan kan påverkas av 'naturens fält'; det här med att man inte ska ha sängen ovanför en vattenåder eller bergsspricka. I boken fanns en beskrivning hur man gjorde ett par enkla pekare av plastklädd ståltråd. Jag gjorde som det stod, och gick tvärs över köksgolvet. Döm om min stora förvåning när pekarna snällt slog ihop utan att jag rörde på händerna. Det fungerade ju! På en gång! 

Jag lyckades inspirera några arbetskamrater och och fick ihop en liten grupp intresserade. Så jag kontaktade en slagruteman som kom hit några gånger till oss och visade och lärde ut hur man fick slagruta, pekare och pendel att fungera.
Vi lärde oss att det fanns en massa olika 'linjer' eller fält med olika former av frekvenser som kallades 'jordstrålning': Curry-, Hartmann-, Ley-linjer. Man kan också med slagrutans hjälp känna av eller 'mäta' auran på en människa, dvs hennes energikropp. Det energifält som finns i och omkring var och en. Det är mer eller mindre stort beroende på hur man mår.
Han förklarade också att många kan känna de här fälten med händerna direkt. Slagrutan är bara som en visare, som förtydligar den mikroskopiska nervimpuls som blir när vi reagerar på förändringen när vi passerar över dessa fält. Det kan också röra sig om t ex bergsspricka eller vattenåder.

Egentligen finns det hur många sorter som helst, men jag går inte in på fler. Är du specialintresserad, kan du söka upp Svenska slagruteförbundet eller Dalarnas avdelning av slagruteförbundet.

Storslagna konstverk som synliggör det osynliga och vidgar vårt seende
I somras besökte jag södra England för att se och uppleva sädesfältsformationerna som kommer i mängder varje sommar. Fantastiska konstverk ofta med symbolik inbyggd. Sädescirklar kallas de också - p g a  att de ofta är runda till formen.
I vissa formationer, eller på vissa ställen i formationerna, kollade vi med slagruta auran på flera personer. Den växte med flera meter...och när jag vistats  i formationen på bilden fick jag en sådan energi att jag sprang hela vägen upp på ett smärre berg dit vi skulle ta oss för att få överblick över formationen vi just besökt.

Jag fick också med slagrutans hjälp väldligt tydligt besked om ett par Ley-linjer som kallas 'Michael and Mary Leylines'. De följer varandra genom hela södra  England och korsar varandra på ett par ställen som vi besökte. Det finns mycket  att berätta om sädesfältsformationer i sig, men det får bli en annan gång. Nu är det dags för nattlig vila. Har du lust att lära mer om detta fenomen som ju faktiskt är synligt, titta gärna  på filmen som jag länkat till här.
Bra film om fenomenet sädesfältscirklar


En inbjudan till att se verkligheten på ett nytt sätt - Andlig utveckling 
Folk är oftast positivt inställda till fenomenet. Vissa bönder är dock måttligt glada åt att få fälten 'förstörda' av rymdvarelser och tokiga turister, och kör därför över konstverken med skördetröskan så fort de hinner. Kanske även av  rädsla eller ovilja att ta till sig budskapen. För nog finns det budskap i dem. Några försöker påstå att formationerna görs av människor, men ju mer man studerar komplexiteten i figurerna, skönheten och hur snabbt de tillkommer, så förstår man att det är inget en människa skulle klara att utföra.
Vare sig man ser det som utomjordingars verk eller budskap från naturen, är det vackra formationer, som inbjuder till ett  nytt annorlunda sätt att tänka. Människor börjar förstå att verkligheten är multidimensionell. Det öppnar oss för det okända, för att det finns mer än det vi kan se och ta på, och att vi kanske inte är den enda intelligensen i universum.

Liv och rörelse

Många människor, när de precis som jag har passerat 50-strecket, tycks på något sätt tappa fotfästet. Fötterna ska helst vara ovanför marken. De får plötsligt så bråttom. Det blir som ett tvång, som tvingar dem att börja springa. Motion är så bra säger alla. Att gå duger inte längre. Då kan man bli sjuk, och i förlängningen dör man ju. Bäst att hålla igång.
Men varför springa?  Ja, man behöver ju inte vara ute lika länge som när man går. Det tar inte lika mycket tid. Och tid har vi ju så ont om... Jaså, har vi? Det beror väl på hur man disponerar tiden, och vad man prioriterar.

Och vad gör det förresten att det tar mer tid?  Då får man ju uppleva mer av naturen och utsikterna än om man springer.
Har man bråttom, missar man ju så mycket i hastigheten. En vacker blomma, ett rådjurskid som ligger alldeles stilla för att inte synas, en kotte att ta med hem och måla av, eller en rönnkvist med bär att sätta i en kruka, en gröngöling som hackar i en trädstam.

Nej att leva är tvärtom att inte ha bråttom. Att leva är att vara i nuet, så mycket som möjligt. Närvarande i det man gör, ser och känner. Då blir livet starkare. Det är inte fel att springa om man gör det av lust eller glädje. Men att som medelålders börja jogga av tvång och rädsla, för att försöka springa ifrån döden, det verkar pinsamt i ordets rätta bemärkelse.

Så nu slår jag ett slag för vandringens vilsamma verklighet. Ta med en rygsäck med fika.
Att gå ger god motion, sliter mindre på leder och man orkar vara ute längre ...



När vi vandrar
ser vi mycket mer än när vi springer.
När vi stannar upp och tar en paus,
slösar vi inte med tiden.
I stillheten får vi överblicken
Då samlar vi kraft
och ökar den inre tillväxten.

Ovanstående vackra vandringsvers ur "Grunnaren 1" av Gunnel och KjellSwärd Pedagogförlaget

Om relationer och boendeformer

För en tid sen läste jag något som kom mig att tänka till och se hur absurt vårt samhälle är uppbyggt. Vi bor och lever avskilda från varandra, var och en i sin lilla "adventskalenderlucka" utan att prata med varandra, utan att se varandra, utan att ta vara på varandra.
Många vet inte vem de bor granne med ens. Separation och ensamhet föder rädsla. Rädsla föder misstänksamhet och ibland i slutänden även våld.

Vi borde bygga upp och utveckla samhället på så sätt att kontakten mellan generationerna förenklas och blir naturlig. Boendeformer där vi kan bo kollektivt och ändå ha en liten privat sfär.
Blandade åldrar alltså. Barn lär sig från början att det är en självklarhet med hänsyn och omtanke.

Det är genom relationer som vi utvecklas som människor. Ibland genom kris, ibland genom stöd, samverkan eller som förebild. Olika människor lär oss olika saker.
Alla har vi fått olika gåvor att använda.
Finner anledning att fundera lite över vad just jag kan dela med mig till mina medmänniskor och hur; men kanske också över vad jag kan lära mig av andra genom ett öppet sinne. 

Vad behöver vi ... e g e n t l i g e n?

Kärlek - kommunikation - vänner - vatten - mat - sömn - beröring - apparater - elektricitet - datorer - digitalkameror - miniräknare - mobiltelefoner - elvispar - mikrougnar - tvättmaskiner  ... Kan du välja de sju viktigaste?

Svart hål
Digitalkamerans intåg har ju gjort att vi plåtar så mycket, så det blir nästan svårt att välja bland alla bilder, och det  tar en faslig tid att gå igenom.  Samtidigt som det är jätteroligt, så går det inte så fort som man inbillar sig.  Då ska man vara proffs, och hur många är det?
Och datorn är ju rena svarta hålet, fast den lyser. När man  vaknar till sans efter att ha bloggat, nätverkat, installerat något eller för att inte tala om när man kämpat mot virus, kan urets visare ha vispat runt flera varv utan att man märkt något.
Så ibland blir jag rätt trött på datorn, och känner att jag knappt vill göra det nödvändigaste ens..

Vad är normalt och vem bestämmer vad som är normalt?
Med facit i hand, så hade vi nog mått bättre utan datorer.  Det är ju det som är 'normaltillståndet' faktiskt. Det tror inte våra ungdomar, eftersom de är uppväxta med detta. De tycker att de umgås genom att sitta vid varsin dator och spela spel, visserligen med varandra men sittandes isolerade från varann, i varsitt hus. Känner de  egentligen vararandra? Vad vet de om varandra? Känner de sina föräldrar? Har de haft tid att kolla upp vad som gjort kompisar och släktingar till vad de är idag.

Du ska göra som Svenssons gör...  (och inte skilja dig från mängden)
Jag var för feg då, när det begav sig, för att sticka ut hakan så pass. Man vill ju inte heller vara en bakåtsträvare och göra barnen mer udda än alla andras barn...
De förväntas också ha mobiltelefoner.  Den ena av sönerna har en mobiltelefon, men använder den inte.  Det känns på ett vis skönt att han vågar göra annorlunda än den stora flocken. Andra sonen sms:ar dygnet runt i stället...

Teknostress av multicom
Ett fenomen i tiden är att ungdomar idag nästan verkar lite osäkra när det gäller att ringa i telefon, för de är vana att skicka sms, e-posta eller chatta. Somliga människor är ju nästan sammanväxta med sina mobiltelefoner. De används till nästan allt. Överallt. Hela tiden.  I mobilen finns ju "allt man behöver" utom mat, sömn och beröring; nämligen kompass, kartor, gps, kamera, radio, och mycket mer.  Inte undra på att vi allt mer drabbas av stress.  Ingenstans är vi ifred.  Inte ens vid matbordet eller på "hemliga huset" kan folk släppa telefonen för en minut eller två.
När jag skulle köpa en ny mobil då den gamla drabbats av knapptrötthet, fanns det mer att läsa om HiFi-upplevelser (musiklyssnarkvalitet) än om telefonfunktioner. Kanske dags att byta namn på fenomenet, till multiupplevelseapparat.

Sårbart elberoende samhälle
Men vår förlängda hjärna och totalverktyg "mobiltelefon-kamera-eposthanterare-karta-gps-radio-musikspelare-kompass-internetsurf"-apparat, måste också ha elektrisk ström för att fungera.  Nästan allt i vårt samhälle är uppbyggt på elström, och på att alla har det.  Är det verkligen något vi kan ta för givet på det sätt som vi gör?
Visst är det praktiskt med elektricitet, men så otroligt sårbart.
Och med tanke på det, så är det väl knappast försvarbart att bygga ett enda hus utan vedspis, utedass/torrtoa eller närbelägen möjlighet att få tag på dricksvatten;
Som det är nu så slutar allt sånt att fungera på mycket kort tid, det räcker med nån liten Dagmar-storm eller solstorm, så är elektriciteten utslagen ett tag. Vilket mycket snart även påverkar tillgången till vatten.

När ska vi hinna leva och umgås?
På 60-talet gjorde ju tv:n om 'familjecirkeln' till en halvcirkel.  Nu är även halvcirkeln bruten.  Istället sitter familjemedlemmarna vid varsin dator, säkerligen i varsitt hörn av huset. Om man har varsin dator, vill säga. Annars får man dela upp dygnets timmar mellan familjemedlemmarna, så att var och en får sin beskärda tidsandel vid den gemensamma datorn, men då blir ju resultatet att man inte alls hinner ses...
Vid datorn är det alldeles för lätt att förlora sig i oväsentligheter, om  man inte är fokuserad på ett bestämt  mål.  Har ibland velat slänga ut alla datorer och tv-apparater, för att de tar mer och mer tid av oss. Tid som skulle använts till att bara vara med varandra, prata med varandra eller göra något för varandra. Hos naturfolken är det en självklarhet att alla, även barnen, gör något för stammen.

Behöver vi verkligen allt det vi har?  
Välståndet stiger oss över huvudet, och det är mycket svårt att värja sig för alla kommersiella intressen som vill vara med och dela på våra pengar.
Har Du, precis som jag, någon gång blivit galen på datorns alla popupfönster med annonser som blinkar i ögonen på en och som man inte kan få bort hur man än bär sig åt? Det är teknostress i sin prydno.
Eller har du irriterat dig på telefon- eller dörrförsäljare som tar sig friheten att dundra in i din privata sfär, för att prata på dig något du inte ens kommit på tanken att du skulle behöva.
Tänk i stället vad skönt det är att själv kunna gå in på en av butikerna i vår lilla stad och köpa bara precis det man verkligen behöver!

Utfryst
Numera är man paria om man inte har en dator.  Mobbad.  Utanför samhället.  Tv, radio och tidningar anger webbadresser och e-postadresser på löpande band.  Det tas för självklart att alla har tillgång till Internet.
Exempelvis har Eniro i årets telefonkatalog tydligen tagit bort privatpersoner ur katalogen och har bara med det som drar in pengar.  För nu förväntas alla hitta telefonnummer på Internet istället.  Men min mor har inte dator, och tänker inte skaffa...

Realistiskt: Hur skulle du klara livet utan elektricitet? 
Och hur kommunicerar vi vid längre strömavbrott? Då gäller det att ha fräscha real-adresslistor på papper till vänner och bekanta. För då blir snigelposten plötsligt modern igen!
Alla batteriprylar vi har blir oanvändbara om vi inte kan ladda batterierna. Vågar, ficklampor, timers, klockor, mobiltelefoner . . . Då kommer alla gamla hederliga mekaniska prylar till användning igen. Cyklar/-kärror (för hur ska bensinen komma upp ur tankarna när bensinpumparnas reservelkraft är slut)?  Och hur många idag klarar att hantera en räknesticka?
Det kanske vore bra att ha elströmmen i åtanke och tänka ut en plan B, för det tillfälle då det storfelar.
Och Du, lycka till med järnspisinstallationen!

Längesen sist!

Nu har min aktivitet på bloggen varit så låg, så länge, så jag började nästan fundera om den somnat in för gott, men så rätt vad  det är så kommer det någon positiv kommentar som gör mig så glad att jag känner att jag nog ska ta tag i den igen. Så håll utkik!

http://www.youtube.com/watch?v=g7cylfQtkDg&feature=g-user-f&context=G2d7beebUCGXQYbcTJ33ZdzeeY626upMK2QCAhgT3sciejCy7fV-8

http://www.youtube.com/watch?v=BGawHlUQxs4

Så länge lägger jag in ett par länkar att titta på, så återkommer jag med lite
filosofiska
funderingar
framöver.

"De som lever

utan att göra dumheter

är nog inte så kloka

som dom tror.!"

Musikens uppgift

Att sända ljus
till människohjärtats innersta gömmen
- det är musikens uppgift.

lär ha sagts av kompositören Robert Schumann
Ur boken Ordspråk och tusen tankar
Tack, svärmor G för den!


Musiken talar ordlöst - direkt till våra känslor:
Harmonisk musik gör oss lugna.
Disharmonisk musik gör oss oroliga.
Glad musik gör oss spralliga.
Sorgsen musik gör oss tungsinta.

Jag vet i alla fall vad jag väljer för musik...

Föraningar, farväl, frid och frihet

En vecka innan pappa gick ur tiden, hände det något märkligt.
Jag drömde att jag höll på att samla ihop familjen för att åka till ålderdomshemmet där vi skulle ha en avskedsceremoni för pappa. Skulle vi hinna i tid?
Precis när jag vaknade på morgonen hade jag en liten dikt i huvudet, som jag måste skynda mig att skriva ner för att inte glömma något. Stor i all sin enkelhet. Den bara fanns där som ett budskap från ovan. Hel och hållen, fix och färdig:

FARVÄL
Låt oss ta farväl så att vi har det gjort.
När du sen lämnar denna värld kan det gå fort.
Då vi har hunnit säga till varandra det vi vill,
kan vi säga hej då många gånger till,
och du kan ge dig av närhelst du vill.

Två dagar senare påbörjade pappa sin själsliga avresa. Vi hade nog hunnit säga till varandra det vi ville, men drömmen och dikten var i alla fall en tydlig vink om att det närmade sig avsked. Min man och våra ungdomar kom också och tog farväl.
Efter ytterligare fem dygn lämnade han sitt fysiska fodral när ingen av oss anhöriga var där. Kanske behövde han lite distans, för att kunna släppa taget? Men det kändes ändå okej. Det var dags, helt enkelt.

FRID
Far hade läst ett stort antal böcker som handlade om just döden, böcker av Raymond Moody, Elisabeth Kübler Ross, Paul Brunton... En stroke raderade eller dolde minnet av det han tillägnat sig ur dessa böcker, så jag fick försökta påminna honom efter bästa förmåga om ljuset i tunneln som så många vittnat om, och om den allomfattande kärlek man omges av på andra sidan.
När jag föddes hade mamma en "ut-ur-kroppen-upplevelse" - och vet hur det känns: allt är perfekt och fullkomlig harmoni och kärlek råder. Skönt att veta att pappa är "där" nu och har fått ro - efter all oro.

Men att jag skulle uppleva det som vackert och tröstesamt att se fars döda kropp i kistan innan locket skruvades fast, är något jag känner viss förvåning inför. "Han" såg så nöjd ut, och begreppet frid fick för mig i det ögonblicket en nästan ny innebörd. Det var så otroligt stilla och lugnt i rummet. Jag fick ingivelsen att känna efter auran, men det var bara tomt ända ner. Då grät jag en skvätt när det blev så tydligt för mig att han inte var där längre. Annars har jag mest känt lättnad och befrielse.

FRIHET
Människor man möter beklagar sorgen, men jag kan bara säga att jag är tacksam och lättad för att pappa fått lämna sitt jordiska fängelse vilket ju kroppen faktiskt är när den inte vill fungera.
Visst saknar jag min pappa och det han stod för. Men för mig är han inte borta. Nu ÄR han bara helt enkelt. Inte på något ställe, för "andra sidan" är inte något ställe, där finns varken tid eller rum (därav begreppet "gått ur tiden", som pappa själv gärna använde).
Och hur kan jag veta så säkert att det är så här? undrar du säkert.
De som varit med om det och berättat om det, är personer jag litar på, helt enkelt.

Jag hade faktiskt lättare att le, dagen efter det far dog.
Det kändes mycket märkligt.
Men det kom liksom en ny energi in i mitt liv. Sedan dess har jag känt pappas närvaro ett antal gånger, mer eller mindre starkt. Ibland rinner tårarna. Men det är inte sorgetårar, utan snarare tårar av rörelse och tacksamhet. Ibland känns det bara härligt!

Och varför skriver man om så här personliga upplevelser på en blogg?
Var och en upplever säkert döden på sitt sätt, bearbetar på sitt sätt och även beroende på vem som dött. Men jag tror det är viktigt att vi pratar om livet och döden, i vardagen.
Pappa gjorde det på fikarummet på jobbet. Och till deras fikarum kom till slut folk från hela sjukhuset och fikade... Angeläget alltså att vi ger varandra inblick i olika sätt att se det hela, olika sätt att sörja och bearbeta. För det är många parallella processer som pågår och mycket som ska ordnas och tas omhand när någon dött.
Kan det jag skrivit om mina upplevelser vara någon enda människa till hjälp eller stöd, så är jag tacksam och glad för det. Det här skrivna, är min gåva till nutiden och framtiden.

Drömdikten borde vi alla ta till oss, så vi tänker på att aldrig skiljas som ovänner, eller tvista om futtigheter. Om du älskar någon, säg det nu - vänta inte tills i morgon. Tala om för dina medmänniskor vad de betyder för dig.

Det här inlägget får även sluta med en dikt, som inte heller den är tänkt och skriven av mig, utan av Bo Setterlind. Det är en dikt som far själv också tyckte mycket om:

Att dö är seger,
inte nederlag.
Det lyser över bergen.
Natt har blivit dag.
Sörj inte den
som äntligen är fri.
Och frukta ingenting,
ty Gud är liv.

Sofftankar och sädescirklar

Vad har de gemensamt? Om inte annat en plats i min lista på favoritlänkar...
Sofftankarna tänks av en kär vän och kusin som jag e-brevväxlar med och som är en av mina inspiratörer till den här bloggen. Så nu är vi bloggarkompisar också!

Och sädescirklarna antyder en verklighet som vi inte riktigt fattar med vårt tredimensionella tänkande. Vill bara tipsa om dem. Gå in och kika vilka fantastiska trollerier som åstadkoms - av vem? vad? och hur? varför? De kommer för det mesta till på sena natten strax före gryningen. De är så fantastiska - gjorda med hög precision - även i 3D-effekt på senare år. Det ordnas t.o.m. resor till England för att man med egna ögon ska få se och uppleva de här konstverken som bl a har innehållit symboler fr Maya-kalendern.

Det är länge sen jag tog mig tid med bloggskrivandet, ända sen i juli! Men det har varit mycket under hösten. En älskad människa och far har gått ur tiden, med allt vad det innebär av processer på olika plan. Tiden var inne för det och det är som det ska. Värre måste det vara att mista en ung familjemedlem. Det kan nog bli nog ett alldeles eget kapitel.

Nu är i alla fall äpplena nerplockade och väntar på att antingen bli mos eller på att ätas upp. Mums! Torkade rönnbär för att äta som vitamintillskott under mörka dysterperioden. 3 om dan lär innehålla dagsbehovet av vitamin C (inte kusin dock...) Vet nån säkert hur det förhåller sig med den saken?

På återskrivande!

Ögonkontakt, samtal och tyst gemenskap

Skjutsade sönerna på bio i grannstaden för någon dag sedan.
Jag hade två och en halv timme att "slå ihjäl", som man brukar säga. Tänk tid som är så värdefull - att man ska behöva slå ihjäl den! Valet stod mellan att se en annan film, läsa en medhavd bok eller att ringa ett par vänner. Jag chansade på vännerna och det var säkert det bästa valet. Vi träffas inte så väldigt ofta, men det är alltlid lättsamt och spontant, och det kändes lika roligt som vanligt.

Det är så härligt att det finns människor som man kan spontanvisitera!
Att bara slå sig ner och prata så där i all enkelhet, är det inte många som kan idag...
Det är kanske ett resultat av allt mindre läsande och alltmer datorumgänge. Att se någon i ansiktet när man pratar, ger liksom en ytterligare dimension åt samtalet.
Många idag, föredrar att säga saker via e-post och chatt, framför att ringa. Jag undrar varför. Det verkar finnas en allmän blyghet för att komma andra människor för nära?

Eller är folk helt enkelt rädda för att samtalet ska tystna, och att det ska kännas "pinsamt"?
Det finns ju egentligen hur mycket som helst att prata om, bara genom att inventera varandras liv och inre tillgångar.

Men varför är det så himla pinsamt att det blir tyst lite - egentligen??? Det kanske har med förväntningar och prestationsångest att göra? Man måste ju prata för att anses trevlig...
Min barndomskamrat och en vän till henne bodde i varsin del av Stockholm. De kunde ringa till varandra och sitta tysta i telefon, dricka te och kanske tända ett ljus eller spela gitarr och sjunga lite, läsa en dikt - de umgicks helt enkelt på det viset när det inte gick att ses. Man kan känna att man delar något i tystnaden.

Far, som bor på ålderdomshemmet, sa en gång att han inte var lika talför som förr, men jag sa att vi kan ju sitta här och bara vara tillsammans. Det är också värt något. Det är inte antalet ord som är viktigt, utan känslan av gemenskap och samhörighet.

Fira födelsevardag

När jag fyllde år för ett tag sen fick jag ett självlysande födelsedagskort. Tänk vad dom kan hitta på nuförtiden!
Tja, kort och kort förresten - man säger så, fast det sitter fast i datorn. Men för våra ungdomar och barn är det helt självklart.
Tänk sen när våra barnbarn får höra om att när vi var unga, så skrev man på kartongpapperskort med penna och klistrade på frimärke och postade i postlåda - ett par dagar i förväg... Antikvarning direkt.

Visserligen hör jag inte till dem som firar själva födelsedagen så väldigt, men ser det i alla fall som en god anledning att träffa de närmaste släktingarna och kalasa lite. Det är ju förutbestämda datum, så alla berörda är ju lite beredda då.
Själv är jag rätt bra på att glömma ihåg andras bemärkelsedagar...

Men det finns hjälp att få. Det går att få ett mobilpling för var och en i hela bekantskapskretsen, så nu behöver man inte missa en enda födelsedag.. Möjligheterna med Internet tycks oändliga.
Nu ställs man istället inför frågan: För hur stor krets ska man "komma ihåg" födelsedagar? Vilka är det rimligt att gratulera innan det börjar bli "fel" eller lite konstigt...? Grannen, barnens skolfröken, chefen, kursledaren på Vuxenskolan eller kassörskan på Konsum... eller är det alltid rätt att säga grattis?
Det är ju många som vill slippa. Är det för att undgå att bli sjungen och hurrad för, som många reser bort när de fyller jämt? Jantelagen eller barnkalasvarning - var och en har sin anledning.

Och valfriheten att slippa bli gratulerad finns i alla fall inte.
Internet förser alla som vill, med snabba upplysningar om folks namn, födelsenummer, ekonomisk situation m.m; vare sig man vill eller inte. Dessa webbplatser tar inte bort några födelsedatum. De får nämligen sina uppgifter från skattemyndigheten, som ju inte har några hemligheter angående personnummer etc. Inte med mindre än att man polisanmält att man är förföljd eller hotad på något sätt...
En eloge dock, till eniro.se och hitta.se som på begäran tar bort de uppgifter man vill.

Själv har jag i och för sig inget emot att bli gratulerad, även om det vore mer befogat att fira olika utvecklingssteg i livet, än just att man föddes ett visst datum i en viss tideräkning.
Förstår inte riktigt heller varför man firar just på årsbasis, inte månad eller rentav varje dag.
Jag skulle faktiskt vilja fira varje ny dag!

Jag kan stiga upp och

• själv gå på mina egna ben, duscha och klä på mig själv, göra frukost.
  
• se med mina ögon: mina kära, utsikten genom fönstret, kolla vädret, leta nycklarna...
• öppna balkongdörren och höra fågelkvittret, känna den svala morgonluften och doften från jasminen (visserligen svagt för min egen del, men jag känner den lite fortfarande, dock!)
  
• äta frukost och känna hur gott det smakar;
• uttrycka mina tankar och känslor, mina behov och min vilja.
• beröra och känna med mina händer, krama godmorgon, spela fiol, göra kylskåpsmagneter... känna smärta (varning för sticka i foten eller het platta)
  
• ha förmågan att känna känslor: tacksamhet, sorg, tillfredsställelse, längtan, besvikelse, eufori, samhörighet, välbehag, livsglädje ... för visst är det känslorna, vilka de än är, som gör att man faktiskt känner att man lever?!
• Allt detta och mer därtill!

Men vem vet, kanske jag firar med stor fest när jag fyller 56 - om jag då har lust, liv och längtan.

Önskar dig en glad födelsedag!
Och alla andra dagar med förresten...

Gud, livet och döden

Existentiella frågor och andlighet pratade vi ofta om hemma vid köksbordet söndagsmorgnarnas långfrukostar när jag var tonåring, eftersom speciellt pappa varit mycket intresserad av det. Med all säkerhet har det att göra med alla olika trosriktningar som fanns i hans familj: Laestadius , Missionsförbundet, Evangeliska fosterlandsstiftelsen, Frälsningssarmén, Pingstkyrkan, Svenska kyrkan m.fl.
En gång när vi satt vid köksbordet och inmundigade vår sedvanliga söndagsfrukostmarmeladsmörgås och te och pratade, så insåg jag, att egentligen så menade vi ofta samma sak, bara att vi hade olika uttryck för det. Det var en aha-upplevelse. Att, utan att haka upp sig på själva orden, försöka lyssna och förstå vad någon annan menar.

När jag var i 25-årsåldern beslöt jag mig för att gå ur svenska kyrkan, för att stå på neutral mark i trosfrågor. Jag kände att jag behövde forma min egen existentiella världsbild. Sen har jag lyssnat till höger och vänster, frågat andra, läst högvis med böcker. Jag tycker det är viktigt att inte låsa sig vid en viss trosriktning som den enda rätta, utan vara öppen och ta in från många olika källor, och sen i sitt hjärta känna efter vad i alltsammans som känns gott och kärleksfullt, oavsett källa.
Jag har väl inte läst Bibeln så särskilt noga, det ska erkännas. Men å andra sidan har jag inte läst Baghavadgita eller Koranen heller. De är lite svårlästa. Man får försöka snappa upp det andra refererar.


Det jag gärna tar med mig från Kristendomen är kärleksbudskapet:
"Älska din nästa såsom dig själv" vilket förstås även innefattar att "älska dig själv såsom din nästa". Det tror jag är viktigt att komma ihåg.
"Gud är kärleken", sa Jesus. För mig handlar det om en allomfattande och ovillkorlig kärlek.

Några saker jag däremot inte kan förstå eller ta till mig är följande:

1.
Att Bibeln skulle ha ensamrätt på hela sanningen

Allt var säkert helt rätt och källenligt från början, direkt när det nedtecknats.

Men sen är den översatt och omskriven många gånger. Det lär ha tagits bort delar som handlar om reinkarnation, bland annat (ett kyrkomöte i Konstantinopel på 500-talet).

Av berättelsen om Jesu liv saknas stora delar. En av mina källor till andlig kun skap har sagt att Jesus for på pilgrims- och utbildningsresor till bl a Indien och Egypten, och att h an fick barn med Maria Magdalena. Han var ju människa också, så varför inte?
Levi H. Dowling, amerikansk pastor, fick en uppenbarelse om Jesu liv och skr ev ned det han fick till sig i "Evangelium för en ny tid" från 1907.
Ljuset i tunneln

Det har kommit många vittnesmål sedan Bibeln, om andliga ting, om livet efter döden, om upplevelser från tidigare liv. Människor som varit över på andra sidan berättar enhälligt om Ljuset och Kärleken de upplevt där, innan de plötsligt rycks tillbaka till sin egen kropp med budskapet: Du är inte färdig, du har mer att göra på jorden innan du kan lämna det här livet.

Om du vill kan du läsa böcker av Raymond Moody, Elisabeth Kübler Ross, Brian L Weiss, Benny Rosenqvist. Pappa har ju studerat det mesta i den här vägen, genom åren.

Dagens profeter
Jag har fått samma uppfattning som det böckerna och pappa berättat, genom att lyssna till budskap från andevärlden via transmedier (Maggie Nath, Leif Havik, Sture Johansson).
Genom att själva "stiga tillbaka", gå ner i djup trans, kan de låna ut sin kropp till väsen från 'andra sidan', för dessa ska kunna få ge oss andlig kunskap. De är inte själva medvetna om vad guiderna säger, och är alltså inte heller med och tolkar/förvanskar budskapet med mänskliga synsätt eller egna åsikter.

Leif är den, som förmedlar Iliuka. Han kommer hit till oss i början av september. Visserligen fullbokat, men om man säger till nu, kan man ha turen att få en återbudsplats. Och Sture Johanssons Ambres var ju på tv i höstas. Ambres språk, är lättare att förstå än Iliukas.


Varför ska man lyssna på andevärldens budskap, då? Jo, därför att de som är på andra sidan är i direktkontakt med källan/ skaparen och den totala kunskapen. När man lever i en fysisk kropp är det så mycket andra intryck från dina fem sinnen så att övriga sinnen blir lite dimmiga. Dock är det många som har god intuition: bättre kontakt med nämnda kunskap.
Tips: Läs Robert och Marie-Louise Hahns bok "Klara svar från andevärlden". I den berättar Robert, som är forskare och läkare, om de seanser som de tillsammans har, där Marie-Louise förmedlar andlig kunskap, och där de ställer de existentiella frågorna och allt du kan tänkas vilja ha svar på. Hon får ner andlig kunskap till människorna på samma sätt som profeterna fick på sin tid. Jag ser det som en av de viktigaste böckerna sedan bibeln... men ocensurerad.

2.
Att vi skulle ha ärvt synd av Adam

Jag kan inte ta till mig att själen skulle kunna dö eller synda. Egot kan vara den del av oss som möjligen syndar. Det finns nog lika många definitioner av ordet synd som det finns människor.

Själv känner jag mig inte alls syndig. Jag är ju skapt så här. Det må låta kaxigt, och visst gör man väl fel ibland, men man får rätta till så gott det går.
Så länge man inte med berått mod utnyttjar eller gör illa är det väl gott och väl. I oförstånd kan naturligtvis mycket galet hända, men säg den som är perfekt.

Glädje och kärlek
Gör sådant som skänker glädje för dig och människorna runt omkring dig. Gör samma saker för andra, som du vill att de ska göra för dig! Kärlekens gyllene regel.
Den fungerar i alla fall för en vanlig människa med sunt fungerande samvete och sunda önskningar.

Rädda liv till varje pris?

Jag kan tycka att "kunskapens frukt" borde hanteras försiktigare, med större ödmjukhet. Jag tänker på hur långt forskare går när det gäller genforskning osv. Där blandar de sig i för mycket och nästan leker Gud. Här kan man kanske tala om verklig synd...?
Även om de kan rädda liv för tillfället, genom sådana kunskaper, så känner jag det ändå högst tveksamt. Rädda liv är väl i och för sig rätt. Man skulle ju inte låta någon dö med berått mod, om man kunde göra något för att hjälpa. Men vi ska ju ändå dö någon gång. Det ingår liksom i konceptet.
Döden...
Varför är vi så rädda för döden? Kanske ovissheten om vad som händer när vi har dött?
Eller är det oron för själva döendet - om det är förenat med mycket smärta? Samtidigt är det ingen idé att fundera. Det kanske går av sig själv, och så har man oroat sig i onödan (få se om det låter lika nonchalant när jag själv är där...)

Visst är det en stor omställning att dö - men har vi klarat av att gå in i en liten människokropp, och födas under ofta dramatiska former, så tycker jag att vi borde klara av att dö, och lämna en kanske skraltig kropp, och gå upp i en högre frekvens - en annan dimension.

Då är det väl i alla fall knappast till hjälp, att vi ska behöva vara rädda för skärselden och för att hamna i helvetet.
... som egentligen inte finns...
Vännen Iliuka berättar om att det finns portaler, och det är genom en sådan som vi går över i ett annat medvetandetillstånd och stiger upp i en högre frekvens. Det finns ingen död, säger han. Livet fortsätter på andra sidan.
Själv fick jag till min stora förvåning direktkontakt med min bortgångna favoritfaster. Satt och lyssnade på en konsert där sonen O var med. Plötsligt känner jag en stark andlig närvaro. Kände tydligt att det var faster D. Jag hade inte haft en tanke på henne innan heller. Men jag blev så glad och rörd, så tårarna rann, för att hon fick vara med när min son spelade. Hon som hade musiken som en röd tråd i sitt liv.

Vi borde prata mer om döden i vardagen bara. För att förstå att det är en del av livet. Det blir liksom bara aktualiserat på begravningar.
Tips: Läs Louise Minerva Frostegrens bok "Genom döden". Den är jättebra, mycket lättläst och tar upp ämnet ur många aspekter.

Benny Rosenqvist, är en av många som dött och faktiskt kommit tillbaka till livet. Han berättar i sin bok Ljusfolket, om när han som sjuåring blivit påkörd av en bil och fick göra en resa på andra sidan. Han fick veta en massa saker, som skulle hjälpa honom att hjälpa andra. Han fick möta Ljuset och Kärleken och veta att det inte finns varken helvete eller skärseld efter döden. Det är i det här fysiska livet som helvetet kan finnas.

3.
Att det skulle finnas en ond makt

Min syn är att Gud finns i allt. Gud är ett med allt . Allt är ett med Gud.
Jag har utan att veta om det och utan att ha lärt mig det i någon kyrka, kommit fram till samma bild som den danske mystikern och filosofen Martinus. Han undervisade om att

Allt liv i unversum är en organisk enhet, och att världsalltet bildar ett allomfattande tänkande, och verkande väsen, som människor kallar Gud.

Solen kan få fungera som en metafor för Gud. Den har inte någon gång sett sin egen skugga.
Allt annat har skugga på baksidan. Skuggan kan symbolisera våra negativa sidor. Genom att belysa dem, och understödja våra egna och varandras positiva sidor, tror jag att vi kan lära känna skuggorna och på så sätt klara av dem, och förminska dem.Ondska, som är 'skuggan på baksidan', behöver bli belyst av solen. Kärleken övervinner allt vill jag tro. Och "Gud är Kärleken" var det en vis man som sa. Man kan väl säga omvänt också: Kärleken är Gud. Och finns i allt. Även oss människor, vare sig vi är eller tror oss vara syndiga eller inte....

(Citattecknen runt "han" här nedanför, beskriver att jag inte riktigt omfattar Gud som en "han" - en mansperson.)

Varför skulle "han" plötsligt bli en figur vid sidan av, som vill döma oss när "han" ju är kärlek. Kravlös kärlek. Inte ens i "Gudsomhaver" är kärleken kravlös. "Den Gud älskar lyckan får". Älskar "han" inte alla sina skapelser? Kan och måste man göra något för att förtjäna Guds kärlek? Jag förstår inte den tankegången, eftersom Gud och därmed kärleken redan finns i mig och allt annat!
I mänsklig gestalt kan kärleken ha så många ansikten: allt från ett telefonsamtal till att säga nej/sätta gränser.

Reinkarnation
På senare tid har jag kommit att omfatta reinkarnationstanken också. Nästan så man skulle kunna tro att jag är buddhist eller nåt sånt. Men för att inte stagnera i en viss form, föredrar jag att fortsätta på neutral mark - utan att tillhöra någon kyrka eller något samfund.

Nu har jag väl lekt med elden, men jag har funderat mycket på de här frågorna i dagarna, så det föll på plats, liksom.
Det blev en lång historia det här... Tänk att du har läst ända hit! Tack för din uppmärksamhet.
Det hade kanske varit bättre att dela upp det på flera inlägg istället, men allt bara växte och det gick inte att sätta punkt.

En stycke livsvisdom, tänkt och förmedlat av Kusin Vitamin C, får utgöra slutklämmen i dagens epos:
"Bara för att livet är självklart så länge du har det så är livet inte självklart. Det krävs ett underverk för att en människa ska bli till och sen krävs det mycket av den yttre miljön för att människan ska fortsätta leva. När vi väl blir medvetna om att vi har självklarheten liv och kan forma den till gott eller ont har en stor del av livet passerat. Den livsmedvetna tid vi har kvar att leva använder vi till att jaga meningslöshet, ex. pengar, makt och ställning i samhället.
I stället borde vi jaga ödmjukhet inför livet, glädje för att vi kan känna glädje och lycka för att finnas till".