Ja nu är det konstigt nog ett nytt år. Vad som nu menas med nytt. För varje sekund som går är det en ny sekund. Så kanske borde vi fira hela tiden - leva som om varje dag vore den sista? Är det det som menas med att fånga dagen? Men då skulle jag kanske inte sitta och blogga...
Jag har funderat på vad man egentligen firar – med champagne och fyrverkeri mitt i natten och löften om ett bättre leverne.
Vår tideräkning började år 0 (noll) vilket ju har med Jesu födelse att göra. Men varför är det en hel vecka mellan julafton (födelsedagen) och nyårsafton? Har även hört att det ska vara den 25 som var dagen för Jesu födelse.
Kineserna tycker att det nya året börjar i januari-februari och i den muslimska världen är det ett helt annat årtal: 1430. Perserna firar nyår till vårdagjämningen. På http://wapedia.mobi/sv/%C3%A5r , punkt 2, finns en lista på olika länders/religioners datum för nyårsfirande. Intressant!
Och vi behöver ju tillfällen till fest och glädje.
Ett tag tyckte jag inte heller att födelsedag var något att fira , men insåg så småningom att det trots allt är en bra anledning till att klä sig fin och träffas. Förutbestämda datum som alla vet om. Så nu har jag ändrat uppfattning litegrann.
Men många är rädda när det smäller. Självklart borde det vara med hänsyn till flyktingar från krigshärjade områden, djur, barn, sjuka och äldre, som inte alls känner glädje när det smäller. Så att fyra av raketer vid midnatt är bara tokgalet. Det borde vi sluta med och hålla oss till lite mindre skrämsiga aktiviteter. Det finns säkert fyrverkeri på tv...
