Mycket mysko mankemang med min cykel-nyckel...

Synkroniciteter - eller meningsfulla sammanträffanden

Innan vi åkte till Turkiet första veckan i oktober, så rensade jag knippan från onödiga nycklar för att minska på vikten. Bland  annat cykelnyckeln fick stanna hemma. Sista dagen före avfärd, skulle jag hälsa på mor och säga hejdå, och tog en tur ner till henne. Låste cykeln och glömde bort att jag inte hade cykelnyckeln på knippan. Rackarns!

Jag fick låna moderskapets cykel som nödlösning för att komma mig hem igen någon gång.

Nyckeln har envisats med att förbli borta. Så   6 - 7 veckor senare, gav jag upp letandet och så tog jag och skrev av cykelns ramnummer och låsnummer, för att förhoppnngsvis kunna köpa en ny nyckel från tillverkaren.

Reservnyckeln

När jag en kvart senare kommer hem, stoppar jag handen i en jackficka under hallhyllan, och får upp reservnyckeln. Det var som att handen åkte ner i jackfickan av sig själv. Det kändes symboliskt, magiskt på nåt sätt. Att så snart efter att ha 'kapitulerat', få tillbaka en av cykelnycklarna.

Och jag som var så säker på att jag gått igenom varenda ficka i hela huset... Men så var det uppenbarligen inte.

Nåja, nu tar jag mig fram igen i alla fall. Undrar vad den här historien vill säga. Det finns garanterat budskap. Det ligger en stark symbolik i nycklar.

Drömliknande händelser som man upplever i vaket tillstånd

Dagsdrömmar är händelser, skeenden i livet. som man kan använda på samma sätt som vanliga sovdrömmar, tolka dem och få en  terapeutisk verkan, eller ett budskap. Louise Minerva Li har skrivit om dagsdrömmar i sina drömböcker, "Nattdröm, dagsdröm, livsdröm" och "Förstå dina drömmar".

Mössan

Som grädde på moset hittade jag samma dag även min saknade stickade mössa. Den låg ute på backen i kanten av cykel- och gångvägen i ett hyreshusområde, som vi brukar passera på väg till styrketräningen på friskgymnastiken.. Ingen aning om när jag tappat den... förmodligen för en vecka sen, då vi var och tränade senast. Konstigt att ingen tyckt sig behöva den.

Tolkningsförslag

Mössor håller huvuden varma. Kanske behöver jag försöka hålla huvudet kallt eftersom jag tappade den - Eller tvärtom, varmt, eftersom jag så mirakulöst återfick den?
Eller har du nåt bättre förslag till tolkning? Jag vet inte riktigt om det har någon verklighetskoppling.

Det som hände i fallet med nyckeln, var ju att när jag gav upp tvångsletandet överallt, och tänkte försöka få tag på en ny nyckel, så dök reservnyckeln upp.
Kanske betyder det att det finns alltid lösningar, fast dom kanske inte ser ut riktigt som jag själv tänkt. Andra sätt kan också vara bra. Men cykeln, som i mångt och mycket är mitt livsfordon, stod alltså låst i garaget hemma hos min mamma, eftersom jag inte visste var jag hade nyckeln.
Nycklar öppnar upp och låser. De är magiska.

Det ska bli intressant att se vad jag behöver göra för att få tillbaka originalnyckeln... Kanske behöver jag öva på att låta livet leda mig i stället för att jag ska försöka leda livet fast det inte låter sig ledas.

Dags att släppa kontrollen och tillåta sig att bara följa flödet?

Inget härligare än
sommarutflykt !
på cykel.
Dubbfritt!
Däremot sällan
alldeles myggfritt.

Som tonåring på nytt!

Här kommer jag - en 57-årig tant  sittandes på pakethållaren på Bustern, med armarna stadigt virade om livet på mannen i mitt liv, för att hålla mig kvar när fordonet studsar över stock och sten, över grus och gröpper.
Utan hjälm... Det trodde du inte om mig va? Det skulle väl ha varit en skinnhuva med öronlappar då förstås, för att matcha motorcykeln.

Bustern är det högst privata smeknamnet på den gamla Husqvarna motorcykel, även kallad rödmyra, som mannen är stolt ägare och barnmorska till. Den har en busterkompis också.  En svartmyra. Det är länge sen dom fick träffas och brumma runt en sväng, så det börjar väl bli dags...
Hoppas bara, att den går att kurera från den lilla rossligheten den drabbats av, antagligen på grund av för lite motion.

Håret tvinnas av fartvinden och jag försöker, så gott det går, att hålla kvar fötterna på baknavets muttrar, och samtidigt sitta så lite som möjligt på de två smala metalltenar som utgör pakethållare. Det finns någonstans en läderkudde till att sitta på men den står inte att finna, så det fick bli en vanlig kudde den här gången. Mjuk. Så pinnarna känns mycket tydligt efter en liten stund....

Äventyr och tonårskänsla! Jag känner mig som ung på nytt. Nästan. Krämporna glömmer jag för en stund. Kul att det finns "bustrar"!

Jag fick aldrig tillfälle att åka Buster som tonåring, men det känns härligt även för en tant!
Och bättre sent än aldrig, eller hur?

Miljövänligt etikettklister

Nu när bärtiderna närmar sig, tänkte jag passa på att bidra med ett miljötips - världens enklaste etikettklister.

Jag gjorde snygga etiketter på datorn och med hjälp av fingrarna beströk jag dem med lite mjölk, och klämde fast dem på  rabarber-chutneyburkarna, som jag sen ställde ner i källaren.
Glasburkar förstås. Etiketterna sitter fast bra på burkarna och är sen lagom lätta att blöta loss, när sylten är uppäten.

Onödigt att som vissa sillburkstillverkare gör, använda etikettklister som man måste använda lösningsmedel för att knappt få bort i alla fall!

Borde bojkottas, men burkarna är så snygga att hittills har jag låtit mig köpas...  Jag skickade e-postprotest till tillverkaren för ett par år sen, men det gav inget resultat som märktes. Dock kände jag inte till 'mjölkklistret' då...

Sprid gärna tipset till alla du känner! Här finns stora miljövinster att göra!

Funderingar om firande

Fira livet  -  vad, vem, hur, när och varför?


Vad är det egentligen vi firar med födelsedag?
Vem firar och varför är det just med ett år mellan gångerna?
Vet någon varför man säger "fylla" år?
Jag har inte svaren på alla frågorna så komplettera  gärna!



Fira Föräldrar


En klok vän till mig sa, att egentligen borde man väl fira sina föräldrar som har gett en livet. Håller helt med om det. Och, inte att förglömma, att de kärleksfullt och troget lagat ett stort antal mål mat, tröstat mig när jag var liten och ledsen, sett om mig på alla de möjliga vis och ledder och sett till att jag verkligen överlevt för att sen lära mig att klara mig själv i livet och kunna leva väl.


Fira utvecklingssteg  i livet

Jag läste för några år sen om ett naturfolk, det var Australiens urinvånare, som istället firade olika utvecklingssteg i livet. (Marlo Morgans bok: Budskap från andra sidan) Den modellen gillar jag!
Men att frångå en tradition vi har, och ersätta den med en annan kräver både mod, kunskap och initiativkraft  - så det blir nog vid det gamla invanda... .


Fira varje dag?
 
Njaäää...   Jag har redan varit inne och nosat på det här ämnet under rubriken Fira födelsevardag. Just det. Fira varje dag att man är född. Att man lever...
Men firandet i sig är en 'ansträngning' man gör, för att markera något speciellt och utöver det vanliga, vardagliga. Så själva idén med firande innebär nog att det ska ske med jämna mellanrum. Inte alltför ofta så det hinner bli slentrian.  För då blir ju inte festen fest utan vardagsliv. Och fest har vi också behov av;  att söka och leva glädjen lite extra.


Solvarv

Räknat från födelsedagen i fjol, till födelsedagen i år, har jag befunnit mig i den här dimensionen i ytterligare 366 dagar . Jag är alltså 366 dagar äldre än för 366 dagar sen,  så att säga... vad nu det kan säga, i sig.
Totalt torde det röra sig om cirka 20454 dagar, räknat till och med min födelsedag i år 2012
Nu slår det mig att den 20000:e dagen, skulle jag väl kanske ha firat med storkalas om jag bara tänkt på det. I början av oktober 2010. Om nu jämna siffror är något speciellt att fira.

Varför just ett år mellan födelsedagarna?
Solens varv i vår galax Vintergatan.
Kanske det lämpligaste  intervallet om man vill göra något extra av den återkommande minnesdagen. För det är ju inte bara du och jag som ska firas...


Livscykeln

Föräldrarna känner lyckan över det nyfödda barnet  Far- och morföräldrar gläds åt att arvsföljden är räddad liksom släktets fortbestånd... men nollårsdag firar man väl inte och första födelsedagen är först sen ett år har gått.

Ettårsdagen känns stor - när ett barn har överlevt sitt första år, fyra årstider, tolv månader, kan man på något sätt andas ut en liten stund. Den där lilla sköra människan håller på att bli större och växer sig stark. Risken för plötslig oförklarlig spädbarnsdöd är minimerad.
Och sen fortsätter vi fira, fastän åren i mitten av livet inte känns lika viktiga. Vanan blir slentrian - det är en lång rad år, som ett pärlband. Det är fullt upp och dom egna högtidsdagarna kommer lite i skymundan, eftersom det är barnkalas till både höger och vänster.

Sen fyller man 50 år. "Mitt i livet". Men det är egentligen bara en jämn siffra. Mitten av livet är ju redan passerad för de allra flesta. För hur många blir 100?
Då, vid 50,  firar de flesta rejält med stort kalas: släktträff eller kanske åka utomlands med barn och eventuella barnbarn. Arbetskamraterna gör insamling till gemensam present, och blomma från arbetsgivaren ska det ju vara.

Ännu mer bryderi blir det om man inte vill att det tas någon notis alls om att man passerat ett visst antal levnadsdagar.Men jag undrar bara varför t ex  chefen på jobbet ska fira ens högst privata födelsedag?
Men kanske dom på jobbet skulle fira antal jobbade dagar, veckor eller år, i så fall?

Och så i andra änden av livet börjar man återigen få fira 'att man överlevt' - ett år till och ett år till...Och förhoppningsvis får följa sina barnbarns liv och utveckling ett år till och ett år till.
Slotts Barbros underbara målning får illustrera detta  (publicerad med tillstånd av konstnären. Tack!).



...leva uti hundrade år

Det är så viktigt i vår kultur att leva länge. Helst uti hundrade år förstås. Det talas knappast om döden. Den är ju mer eller mindre tabu. Men uppskattas de gamlas visdom, erfarenheter och kunskaper om livet? Nej, jag tycker det är dåligt med det. Kvalitén på levandet sjungs det inte heller särskilt mycket om. Vi stoppar undan våra kära föräldrar på ålderdomshem, att vissna i ensamhetens katakomber.
Utvecklingen har skenat iväg och det är ljusår mellan ungdomar och de äldre generationerna. De har blivit som främlingar för varandra, och talar inte samma språk längre. Katekesen kontra datorn så att säga. Tilläggas bör väl att undantag från regeln finns ju, men så är det alltid. Och tilläggas bör också, att någon statistisk information för ovanstående tes är inte eftersökt...



Själva poängen med livet

Jag har även tänkt att födelsedagsfirandet finns nog för att påminna en om att man lever, ifall man skulle ha glömt det. Och det tror jag faktiskt att många av oss gör mellan varven.
Men att leva bara för att överleva kan väl knappast vara meningen med våra cirka 30 000 dygn på den här vackra planeten.

Själva poängen med livet är väl ändå att få glädjas över livet i möjligaste mån och njuta av jordens och medmänniskornas gåvor. Att glädjas över det vackra och det goda som faktiskt finns, och att efter förmåga göra sådant som genererar glädje för en själv och andra.  Sjunga och spela till exempel!


Länge leve livet!  (text: Anders Nyberg)


Silvermåne stjärnekrans - Länge leve livet!
Em    D      G     C   D      Em     D    H7 Em


Vackrare än någonstans - Länge leve livet!
Em     D       G    C    D    G              D  G

En jord där vi bor, längtar och tror  - Länge leve livet!
G                     D    Em           G      G                  D   G


Där ett frö slår rot och gror - Länge leve kärleken och lusten till livet!
Em       D         G    C     D       Em       D    H7                 Em        H7 Em


Svärd ska smidas om till plog  -  Länge leve livet!
Våldet härskat länge nog, - Länge leve livet!
Den kommer, vår dag - stark ska bli svag  - Länge leve livet!
Kärlek  vara världen lag  -  Länge leve kärleken och lusten till livet.

Alltid vill vi sjunga så  - Länge leve livet!
Fred och framtid tror vi på  - Länge leve livet!
När allt tycks dö ut, tiden ta slut  - Länge leve livet!
Sjunger vi som aldrig förut  -  Länge leve kärleken och lusten till livet!

(Ackordsförslag: undertecknad.)

Quartetten sjunger länge leve livet

Ord från någonstans

I morse vaknade jag efter fem timmars sömn och satte mig vid datorn.  Mina fingrar visste vart de skulle så jag behövde inte anstränga hjärnan. Man kan undra varför dom här orden kom ur tangenterna:



"Känn alltid efter i ditt eget hjärta vad som känns kärleksfullt och äkta.
Följ din känsla och övertygelse i detta.
Låt ingen annan tala om för dig vad du ska tycka eller känna.
Det du känner är rätt. För dig. Här och nu.
Var och en skapar sin egen verklighet och sanning.
Det är med tanken vi skapar vår värld.  Misstankar skapar rädsla.  Kärleksfulla tankar skapar trygghet.
Se kärlekens ljus i alla du möter.
Det är så enkelt.
Ta makten över dina tankar.
Välj de tankar som gagnar dig. På riktigt. Det Högsta Bästa.
Då finns där inte längre plats för destruktivitet eller ego.
I din värld är det du som råder.
Var och en har sina speciella förmågor. Använd dina och skapa något gott.
Uppmuntra andra att använda sina gåvor till att skapa gott.  Glädje.

Du är klarsynt, klok och kärleksfull och kapabel.
Du är vacker, gudomlig, helig och en mikroskopiskt liten, men mycket viktig del av det likaledes vackra, gudomliga, heliga Alltet.
Vi är alla ETT
.. med varandra
.. och med det vi kallar Universum, som kanske är Universa...i oändlighet ... i evighet."


Vad i hela friden?

Sen tänkte jag. Vad i hela friden ska jag göra med detta?
Sen började tankarna gå och mitt ego och mina rädslor för vad jag kommer att möta för motstånd och för motargument blev plötsligt så svåra att jag inte vågar göra något med den.
Snacka om att jag borde leva som jag lär...

Men det var ju samtidigt inte riktigt jag som skrev, och det känns ännu konstigare att säga. I alla fall till  någon som inte är inskolad i mysteriernas värld.
Men sen tänkte jag att jag måste ju ha fått texten för att den ska läsas, inte för att den ska ligga i min dator och gömma sig... Så nu trycker jag på publiceraknappen, och så får vi se om  jag överlever...!

Godaste Ogräset

Jag måste ta mig för med att göra lite reklam för kirskålen, ett av de mest svårbemästrade ogräsen, för den som vill syssla med det. Vi har kirskål vid stora tallen i bakkanten på trädgården. Det är en fin "odling" som inte sprider sig nämnvärt, eller i alla fall märkbart.

Och varför i all världen gör jag reklam för ett ogräs? jo för att det är

*  Gott
*  Supernyttigt
*  Billigt
*  Närproducerat
*  Skötselfritt (om man inte tror på ogräsvarianten)
*  Lätt att variera

Använd kirskålen som spenat.
Späda blad i sallad. stuvad eller förvälld med lite smör till.  Mmmm!

Själv brukar jag också torka den. Myggfönster är utmärkt som "torkhylla". .Den torkade kirskålen kan man t ex använda i kryddsmör.Det är en ypperlig lite kryddig smak som kan ersätta torkad persilja i de flesta recept. Jättegott med en näve i soppan.

Det finns säkert fler användningssätt.


Nässlor kallas ju också "ogräs", jättebra torkade, att göra soppa av, när man behöver lite extra järn och c-vitamin under vinterhalvåret.

Det ska vara en mjölkfri måltid eftersom mjölken stör upptaget av det vegetabiliska järnet.

För bästa torkresultat, kvalitet och hållbarhet, ska dessa växter skördas vid torrt och gärna soligt väder.och gärna läggas i ugnen 50 grader en stund på slutet, för att den sista fukten ska flykta.

Är du inte säker på hur kirskål ser ut så fråga någon trädgårdskunnig granne vad de brukar spruta växtgift på...Och berätta gärna vad du vet om kirskål, och att ogräsgift sprider sig till grundvattnet... Lyckas du omvända en växtgiftsprutande granne till ogräsätare, så har du gjort en välgärning för jorden vi lever på och av.
Förresten... antagligen har du fler grannar...
Lycka till!