Här skriver jag om det som faller tankarna, känslorna, fingrarna in. Om livet på jorden. Om döden. Det blev mycket av den varan ett tag. Men det är också de inläggen som blir mest lästa, så behovet finns.
Jorden vårt hem i Universum - miljöfrågor ligger mig varmt om hjärtat. Likaså det som handlar om vår andlighet. Välkommen in i min värld!

tisdag 14 februari 2012

Liv och rörelse

Många människor, när de precis som jag har passerat 50-strecket, tycks på något sätt tappa fotfästet. Fötterna ska helst vara ovanför marken. De får plötsligt så bråttom. Det blir som ett tvång, som tvingar dem att börja springa. Motion är så bra säger alla. Att gå duger inte längre. Då kan man bli sjuk, och i förlängningen dör man ju. Bäst att hålla igång.
Men varför springa?  Ja, man behöver ju inte vara ute lika länge som när man går. Det tar inte lika mycket tid. Och tid har vi ju så ont om... Jaså, har vi? Det beror väl på hur man disponerar tiden, och vad man prioriterar.

Och vad gör det förresten att det tar mer tid?  Då får man ju uppleva mer av naturen och utsikterna än om man springer.
Har man bråttom, missar man ju så mycket i hastigheten. En vacker blomma, ett rådjurskid som ligger alldeles stilla för att inte synas, en kotte att ta med hem och måla av, eller en rönnkvist med bär att sätta i en kruka, en gröngöling som hackar i en trädstam.

Nej att leva är tvärtom att inte ha bråttom. Att leva är att vara i nuet, så mycket som möjligt. Närvarande i det man gör, ser och känner. Då blir livet starkare. Det är inte fel att springa om man gör det av lust eller glädje. Men att som medelålders börja jogga av tvång och rädsla, för att försöka springa ifrån döden, det verkar pinsamt i ordets rätta bemärkelse.

Så nu slår jag ett slag för vandringens vilsamma verklighet. Ta med en rygsäck med fika.
Att gå ger god motion, sliter mindre på leder och man orkar vara ute längre ...



När vi vandrar
ser vi mycket mer än när vi springer.
När vi stannar upp och tar en paus,
slösar vi inte med tiden.
I stillheten får vi överblicken
Då samlar vi kraft
och ökar den inre tillväxten.

Ovanstående vackra vandringsvers ur "Grunnaren 1" av Gunnel och KjellSwärd Pedagogförlaget