Nu har jag varit sjukskriven 50 procent i några veckor. Det blir för min del 15 timmar i veckan, eftersom jag redan hade en 25-procentig sjukersättning i botten (det som förr hette sjukpension).
Jag tycker förresten, att begreppet sjukskriven borde bytas ut mot friskvårdsledig istället! Då ligger det ju i ordets innebörd att jag ska ägna just den tiden åt mig själv och att bygga upp min hälsa, i stället för att känna mig sjuk, undanskuffad, oduglig på jobbet, och att det är så syyynd om mej! Fokus på det friska, alltså. När jag rider glömmer jag oftast bort eventuella krämpor, och det är otroligt skönt att för en stund bara vara i känslan och samarbetet med hästen.
Faktiskt gick jag ur Parkinsonförbundet just av den anledningen att jag inte orkade ta in allt som stod i medlemstidningen om alla medicinbiverkningar och alla möjliga och omöjliga sätt att klara av sin sjuk-dom. Ja, du ser vad jag menar: en dom som liksom fallit ner över huvudet på en. Och så är det nog, att de flesta ser sig som drabbade eller sjuka.
Det står mycket positivt också, måste tilläggas, och många goda krafter arbetar för att göra livet bättre för människor som fått diagnosen Parkinson. Men summan av kardemumman blev i alla fall att jag valde att stå vid sidan av för en tid.
Jag ser det läkarna kallar Parkinson, som symtom på något, som behöver förändras; och genom de guider jag mött på vägen så har jag lärt mig att det mycket handlar om en attityd hos mig själv: att våga vara sann, att uttrycka sin innersta mening, att våga ta plats här i tillvaron, att våga sätta gränser utan att be om ursäkt för att man finns... och att använda och dela med sig av sina gåvor. Detta tror jag även gäller många andra både i min och föregående generation.
Och ska jag orka ta hand om någon annan så måste jag ju faktiskt fungera själv också. Det är stenhårt, men så är det. Så om jag måste vila när jag kommer från jobbet så får maten faktiskt lov att vänta. Mr B, mannen i mitt liv, får dagligen träna sig i tålamodets ädla konst, eftersom det för mig varierar, från stund till annan, med förmågorna att klara av det praktiska i hemmet. När det går sakta tar det fyra gånger så lång tid för mig att bli klar, som när jag fungerar. Och gör man alltid alla måsten först, så hinner man aldrig fram till efterrätten: fiolen, boken, stickningen, kylskåpsmagneterna...
Yogan hjälper mig att må bättre i kroppen; sover oftast bättre efter ett fullödigt yoga-pass. Vi träffas ett gäng kompisar på söndageftermiddagarna och tränar yoga tillsammans. En vän och arbetskamrat håller i tåtarna (Tack L!). Andning och rörelser tillsammans syresätter kroppen på ett härligt sätt. Och efteråt mår man gott! Lugnare i kroppen.
Om jag vaknar på natten och är stel och skakig, använder jag mig ofta av ett par yoga-rörelser och det hjälper mig att kunna somna om, till och med utan att ta medicin!
Zonterapin är också ett bra verktyg, för att själv kunna göra något för att må bättre. Jag brukar använda ett par spelkulor som jag står på och flyttar foten lite i taget tills jag tryckt överallt under foten. På sidorna och ovanpå fötterna är det bäst med handkraft. Där det gör ont behöver man massera/trycka. När jag sitter använder jag en liten leksakssnurra från hemslöjden som verktyg. Läroboken heter Zonterapi, av Lis Andersen. Rekommenderas varmt. Fråga på biblioteket!
Det här kan vem som helst lära sig att använda. Kan inte bli fel, om du ger en allsidig behandling/massage. Prova!
Se även nyinlagd favoritlänk "Rubens hälsa".
Ha det så gott!
