Nu har vi varit i Paradiset några dagar. Stugan stod kvar, och svärfar och svärmor som bor närmare än vi, hade haft vänligheten, att trotsa snöovädret och åka och ordna med stugvärmen någon dag i förväg. Så det var varmt och skönt när vi kom fram. Stort tack!
Sonen E, nybliven tonåring, var bjuden att vara med en kompis några stugor längre bort. I flera dagar roade de sig i slalombacken 10 - 16 och åt gott på kvällarna och spelade sällskapsspel med mycket mera. Så det var rätt lugnt i stugan för ovanlighetens skull.
Morgnarna är min egen lilla heliga stund när vi är där. Innan herrarna vaknar sitter jag vid fönstret och tittar ut över sjön/snön och läser eller skriver och njuter av lugnet och ron som jag behöver mycket av.
Det här sportlovet har vi åkt mer på längden än "på tvären", eftersom sonen O (16 år) föredrog det i år. Jag känner stor tacksamhet för varje sån här liten stund man får tillsammans. Dom där stunderna växer ju inte på träd numera.
Det känns också bra att ungdomarna får uppleva lite av allt det vackra som vi själva fick som tonåringar. Då fanns ju inte datorer och tv-spel (tänka sig att man är så antik!) och vi var ofta på vintern ute och "hasade runt skidspåret" som vi sa. Ingen av oss i familjen eller min bästa kompis var några elitskidåkare precis. Vi använde helt enkelt skidorna för att komma ut i naturen tillsammans, inte för att tävla om vem som var snabbast eller bäst. Det tål att tänkas på idag, när så mycket går ut på "vinna eller försvinna". En kopp choklad och en hårdmacka som mjuknat av pålägget i påsen var pricken över i en solig snögnistrande dag i skogen. Härligt med ljusbad som sätter fart på livslusten efter mörkerperioden.
Mr B och jag har även fått åka en tur själva.
På kvällarna har jag varit så trött i kroppen av all motion, att jag somnat i gungstolen med en bok eller i fåtöljen framför tv:n.
Skönt att få en hel veckas paus från jobbet. När en av arbetskamraterna ringde, hade jag nästan glömt att jag hade ett jobb! Då kändes det alldeles extra bra att vara ledig.
Sonen E, nybliven tonåring, var bjuden att vara med en kompis några stugor längre bort. I flera dagar roade de sig i slalombacken 10 - 16 och åt gott på kvällarna och spelade sällskapsspel med mycket mera. Så det var rätt lugnt i stugan för ovanlighetens skull.
Morgnarna är min egen lilla heliga stund när vi är där. Innan herrarna vaknar sitter jag vid fönstret och tittar ut över sjön/snön och läser eller skriver och njuter av lugnet och ron som jag behöver mycket av.
Det här sportlovet har vi åkt mer på längden än "på tvären", eftersom sonen O (16 år) föredrog det i år. Jag känner stor tacksamhet för varje sån här liten stund man får tillsammans. Dom där stunderna växer ju inte på träd numera.
Det känns också bra att ungdomarna får uppleva lite av allt det vackra som vi själva fick som tonåringar. Då fanns ju inte datorer och tv-spel (tänka sig att man är så antik!) och vi var ofta på vintern ute och "hasade runt skidspåret" som vi sa. Ingen av oss i familjen eller min bästa kompis var några elitskidåkare precis. Vi använde helt enkelt skidorna för att komma ut i naturen tillsammans, inte för att tävla om vem som var snabbast eller bäst. Det tål att tänkas på idag, när så mycket går ut på "vinna eller försvinna". En kopp choklad och en hårdmacka som mjuknat av pålägget i påsen var pricken över i en solig snögnistrande dag i skogen. Härligt med ljusbad som sätter fart på livslusten efter mörkerperioden.
Mr B och jag har även fått åka en tur själva.
På kvällarna har jag varit så trött i kroppen av all motion, att jag somnat i gungstolen med en bok eller i fåtöljen framför tv:n.
Skönt att få en hel veckas paus från jobbet. När en av arbetskamraterna ringde, hade jag nästan glömt att jag hade ett jobb! Då kändes det alldeles extra bra att vara ledig.
Hej Fia Lotta!
SvaraRaderaDu ger oss en fin beskrivning av en lyckad sportlovsvecka.Det är inte så ofta som vädret stämmer med ledigheten, och kan man sedan ord-na så att alla får sina önskningar tillgodo-sedda så kan det ju inte bli bättre.En ensam stund för meditation är inte heller fy skam.
Ha dä bra! Gekå
Namaste Fia Lotta!
SvaraRaderaJag känner sån lugn och fin energi när jag läser din sportlovsbeskrivning och samtidigt lyssnar till Preludium i D...
Nu rasar det från vårt tak med snö upp i fönstren.
Frid! Bo