För en tid sen läste jag något som kom mig att tänka till och se hur absurt vårt samhälle är uppbyggt. Vi bor och lever avskilda från varandra, var och en i sin lilla "adventskalenderlucka" utan att prata med varandra, utan att se varandra, utan att ta vara på varandra.
Många vet inte vem de bor granne med ens. Separation och ensamhet föder rädsla. Rädsla föder misstänksamhet och ibland i slutänden även våld.
Många vet inte vem de bor granne med ens. Separation och ensamhet föder rädsla. Rädsla föder misstänksamhet och ibland i slutänden även våld.
Vi borde bygga upp och utveckla samhället på så sätt att kontakten mellan generationerna förenklas och blir naturlig. Boendeformer där vi kan bo kollektivt och ändå ha en liten privat sfär.
Blandade åldrar alltså. Barn lär sig från början att det är en självklarhet med hänsyn och omtanke.
Det är genom relationer som vi utvecklas som människor. Ibland genom kris, ibland genom stöd, samverkan eller som förebild. Olika människor lär oss olika saker.
Alla har vi fått olika gåvor att använda.
Finner anledning att fundera lite över vad just jag kan dela med mig till mina medmänniskor och hur; men kanske också över vad jag kan lära mig av andra genom ett öppet sinne.
Blandade åldrar alltså. Barn lär sig från början att det är en självklarhet med hänsyn och omtanke.
Det är genom relationer som vi utvecklas som människor. Ibland genom kris, ibland genom stöd, samverkan eller som förebild. Olika människor lär oss olika saker.
Alla har vi fått olika gåvor att använda.
Finner anledning att fundera lite över vad just jag kan dela med mig till mina medmänniskor och hur; men kanske också över vad jag kan lära mig av andra genom ett öppet sinne.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar