Ord från någonstans

I morse vaknade jag efter fem timmars sömn och satte mig vid datorn.  Mina fingrar visste vart de skulle så jag behövde inte anstränga hjärnan. Man kan undra varför dom här orden kom ur tangenterna:



"Känn alltid efter i ditt eget hjärta vad som känns kärleksfullt och äkta.
Följ din känsla och övertygelse i detta.
Låt ingen annan tala om för dig vad du ska tycka eller känna.
Det du känner är rätt. För dig. Här och nu.
Var och en skapar sin egen verklighet och sanning.
Det är med tanken vi skapar vår värld.  Misstankar skapar rädsla.  Kärleksfulla tankar skapar trygghet.
Se kärlekens ljus i alla du möter.
Det är så enkelt.
Ta makten över dina tankar.
Välj de tankar som gagnar dig. På riktigt. Det Högsta Bästa.
Då finns där inte längre plats för destruktivitet eller ego.
I din värld är det du som råder.
Var och en har sina speciella förmågor. Använd dina och skapa något gott.
Uppmuntra andra att använda sina gåvor till att skapa gott.  Glädje.

Du är klarsynt, klok och kärleksfull och kapabel.
Du är vacker, gudomlig, helig och en mikroskopiskt liten, men mycket viktig del av det likaledes vackra, gudomliga, heliga Alltet.
Vi är alla ETT
.. med varandra
.. och med det vi kallar Universum, som kanske är Universa...i oändlighet ... i evighet."


Vad i hela friden?

Sen tänkte jag. Vad i hela friden ska jag göra med detta?
Sen började tankarna gå och mitt ego och mina rädslor för vad jag kommer att möta för motstånd och för motargument blev plötsligt så svåra att jag inte vågar göra något med den.
Snacka om att jag borde leva som jag lär...

Men det var ju samtidigt inte riktigt jag som skrev, och det känns ännu konstigare att säga. I alla fall till  någon som inte är inskolad i mysteriernas värld.
Men sen tänkte jag att jag måste ju ha fått texten för att den ska läsas, inte för att den ska ligga i min dator och gömma sig... Så nu trycker jag på publiceraknappen, och så får vi se om  jag överlever...!