Här kommer jag - en 57-årig tant sittandes på pakethållaren på Bustern, med armarna stadigt virade om livet på mannen i mitt liv, för att hålla mig kvar när fordonet studsar över stock och sten, över grus och gröpper.
Utan hjälm... Det trodde du inte om mig va? Det skulle väl ha varit en skinnhuva med öronlappar då förstås, för att matcha motorcykeln.
Bustern är det högst privata smeknamnet på den gamla Husqvarna motorcykel, även kallad rödmyra, som mannen är stolt ägare och barnmorska till. Den har en busterkompis också. En svartmyra. Det är länge sen dom fick träffas och brumma runt en sväng, så det börjar väl bli dags...
Hoppas bara, att den går att kurera från den lilla rossligheten den drabbats av, antagligen på grund av för lite motion.
Håret tvinnas av fartvinden och jag försöker, så gott det går, att hålla kvar fötterna på baknavets muttrar, och samtidigt sitta så lite som möjligt på de två smala metalltenar som utgör pakethållare. Det finns någonstans en läderkudde till att sitta på men den står inte att finna, så det fick bli en vanlig kudde den här gången. Mjuk. Så pinnarna känns mycket tydligt efter en liten stund....
Äventyr och tonårskänsla! Jag känner mig som ung på nytt. Nästan. Krämporna glömmer jag för en stund. Kul att det finns "bustrar"!
Och bättre sent än aldrig, eller hur?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar