Kärleken har många ansikten

Äkta kärlek är storsint, fri, generös, osjälvisk, sägs det. 
Vad är äkta kärlek? 
Och finns det någon oäkta kärlek?

Det skrivs och sägs mycket om begreppet kärlek i alla dess former. Jag tänker inte här göra någon heltäckande avhandling, utan bara komma med  lite lösryckt tyckande och funderande, Du kan befinna dig någon annanstans i utvecklingen och kanske har helt andra synvinklar på detta.

Anledningen till att jag började klura på detta var att jag surfade in på www.jannika.se och hittade texten till en av hennes sånger. Den beskriver en viktig aspekt av kärleken, modet att våga vara sig själv. Det handlar om att i ett tvåsamt förhållande ge varandra tillåtelse vara sig själv, och frihet att utvecklas.
Motsatsen till kärlek, som sägs vara rädsla, leder knappast till något bra i alla fall.
Sången ställer alla gamla fina kärleksvisor på huvudet. Den är revolutionär och äkta. Precis som Jannika själv.
Sen är det förstås individuellt, hur självständiga vi är och vill vara. Men det kan i alla fall tåla att funderas över hur mycket vi binder upp varandra, och vilka krav och förväntningar vi har på varandra.
"Mitt hjärta är ditt, ditt hjärta är mitt och aldrig jag lämnar det åter" skaldade Nils Ferlin, i egoistisk anda.  Typiskt att det ska finnas så många fina såna visor...  Det kanske helt enkelt är dags att skriva nya texter på alla gamla underbara melodier!

Sen finns det ju nyanser. Vi har vår fria vilja, som är en naturlag. Och vi har olika behov ävenledes.
Jag tänkte en gång i min gröna ungdom, att för att kunna leva nära en annan människa behöver man stå stadigt på sina egna ben. Att våga stå upp för sig själv och faktiskt, emellanåt, rentav vara beredd att ifrågasätta relationen, för att kunna behålla den friska luften och inte hamna i någon surdegsliknande mölja.


Tills döden skiljer oss åt

Att gifta sig och lova att leva tillsammans hela livet, är ju egentligen ett mycket stort och egentligen näst intill ohållbart löfte. Det finns så många om och om igen och men som kan inträffa, så ingen skulle väl lova så stort som det. Med det menar jag absolut inte 'slit och släng', att man ger upp så fort det strävar emot lite. Ett givet löfte kan ju förstås också vara ett stöd när det blåser; och en tydlig signal om att 'jag är seriös' och inte någon 'sol och vårare'.

Jag tror nog detta med att gifta sig, i grund och botten handlar om människors längtan efter en slags förlängd moderskärlek, en trygghet som egentligen inte finns; ett status quo-tillstånd som aldrig kommer med några obehagliga överraskningar.  'Status quo' är ju per definition utvecklingsfritt.
Och utveckling behöver vi för att inte bli lata och tråkiga. Lekfullheten behöver mat och förutsägbarheten stämmas i bäcken. Det betyder förstås olika saker för var och en.

Respekten och kärleken är något inom oss som alltid ska finnas med i relationer av alla slag, annars blir relationen destruktiv. Och då lär inga utfästelser hjälpa.


Sagan med lyckligt slut

Löfte om evig lycka och kungariket och prinsessan är en annan aspekt som vi gärna håller fast vid. Bröllopet är på något vis den offentliga symbolen för (det hemliga som leder till)  människosläktets fortlevnad; Men sagan har liksom glömt att det inte tar slut här.

Att leva är ju ett ständigt pågående arbete med relationer. Men en sak är säker: förändringen är konstant, vare sig vi vill eller inte; vare sig vi arbetar med eller mot. Vi förändras, utvecklas - ibland ihop, ibland isär. Den eviga kärleken existerar, men kan ändra form och språk under resans gång.

Om odödlig kärlek handlar en annan av Jannikas underbara texter, 'Postgång'. en berättelse ur verkliga livet, som man ömsom ler ömsom gråter när man läser. Rekommenderas varmt!
En historia med lyckligt slut, faktiskt.

Jannika Häggström har samlat sina berättelser från sitt arbete med dementa, tidigare i tillvaron.
Boken. "Som får ditt hjärta att sjunga" beställer du från Demensförbundet

Tipsa gärna dina vänner och bekanta, inte minst de som jobbar i demensvården, att läsa den. Den stund det tar, är mycket väl använd tid.

Iskonst

Den här senaste veckan har till och med jag vågat mig ut på sjöisarna. När det är 20-25 cm tjock kärnis är det bara när isen "råmar", som jag tvärnitar av bara farten. Då kan ju vem som helst bli lite darrig. Men jag är ju inte särskilt van isbedömare. Så jag håller mig till säkra kort. Kända sjöar. Och så väntar jag gärna tills de kör bil på isen... så kan jag lita på att inte behöva bada isbad. 

Ispromenader både igår och dag, gav även en 
konstupplevelse av det ovanligare slaget. 
Helt fantastiska fantasifulla mönster och 
former. Alltså helt fritt från manipulation av människohänder. Naturlig konst. 







 

  

 Ansikten på många olika ledder.

  De två blå bilderna ser väldigt tredimensionella och buckliga ut. ovanpå ligger dock ett lager slät fin is, som man anar om man låter blicken följa sprickbildningarna i ytan.

 






"Isgräs"... (nedan):   De "stående stråna" ser ut att vara luftbubblor på tråd. 
Detta är alltså inuti isen.

    Och solnedgången måste bara få avsluta isprinsessan FiaLottas blogginlägg idag. 

    Det är mina "killar"som glider fram på ärvda långfärdsskridskor av årsmodell 1940 cirka. 

Lite ljus och värme

En liten värmande brasa kommer här som ett trivselbidrag för att sprida lite ljus och värme i vintermörkret.
Elden - människans bästa vän och samtidigt största fiende. Både i sin frånvaro och i okontrollerad form, kan den innebära liv eller död.

Den stora skogsbranden i somras inverkade på mångas liv, både människor, djur och växter. För min del började instinkterna göra sig gällande och pocka på flykt när luften blev tät och kvalmig, röken låg som ett dis över sjön och det föll brända barr och barkbitar från himlen. Spåren kommer att finnas kvar länge, speciellt hos dem som drabbats av förluster av släktingar, vänner och egendom.



I den här formen, inne i öppna spisen är elden absolut bäst. Jag drar mig till minnes min barndomsvän, som hade öppen spis i sitt vardagsrum. Där satt vi både då och då på varsin braskudde och tittade in i glöden och fantiserade - såg  små landskap med tomtar och troll. Spiselhällen var fylld med figurer som vi hade ritat med kolen. Eldningen var som en sysselsättning. Något man gjorde lika väl som att gå ut och cykla, kunde man sitta och elda brasa en regnvädersdag. Sjunga och spela lite gitarr och prata. Det känns som lyx idag att ha fått uppleva sådana stunder.

Jag är så glad och tacksam över att jag i alla fall fick växa upp i en datorfri miljö. Nu har jag insett att det är alltför lätt att fastna i tangentbordet med båda händerna och hela sin skapande kraft, om man inte är väldigt målmedveten och skärpt.  Det krävs mod och styrka att välja bort; att styra sitt brukande av finesserna, och istället välja till det som de flesta av oss idag valt bort:
Lugnet och stillheten, behovet av tid för eftertanke.
En öppen eld att drömma sig bort i och värma sig vid. 

Lev livet nu - medan det är...

Det är nu livet är.
Hela tiden.
Det är inte igår eller imorgon.

Men vad är det att leva då?

Har vi nästan glömt det? Eller än värre aldrig lärt oss...
Använda det fantastiska verktyg vi fått låna, vår kropp, till sådant som skänker oss och andra glädje.
Sjunga och spela musik.
Laga något gott att äta.
Doppa tårna i vattnet.
Känna vinden i håret.
Hålla om någon.
Elda en brasa. Tända ett ljus.
Läsa en bok.
Lära sig något nytt.
Leka med  färger eller material.
Man kan konstatera att skapande i alla former ligger bra till, på glädjelistan.

I stället för

För merparten av våra ungdomar är tekniska prylar så otroligt självklara, så de tycks inte kunna föreställa sig en tillvaro utan dem. De verkar liksom tappat fotfästet i verkligheten. Den verkliga verkligheten som finns där vi är, här och nu.Och om man inte riktigt vet vad det är att leva, så är det väl inte heller undra på att självmordsfrekvensen bland ungdomar ökat så fatalt, och att så många mår så erbarmligt dåligt. Jag lägger inte tid på att leta exakta siffror, men vet att det är en realitet.

Alltför många människor 'lever' någon sorts surrogatliv via tekniska apparater och så kallade sociala medier. Människor sitter i rummet intill varandra och skickar e-postmeddelanden eller sms. 
Hur rädda får vi vara för att prata med varandra, se varann i ögonen eller rentav ta i varandra?
Vi måste ta kontrollen över tekniken igen, för att inte drunkna i den.

Konsten att hitta krysset

Det gäller att själv klara av att bestämma när man ska avsluta det man håller på med, och sedan verkligen göra det.

Man skulle nästan kunna fråga sig om internet och teknik är ett sätt för makteliten att hålla folk upptagna med gulliga eller läskiga oväsentligheter, för att få styra och ställa med saker ifred.
Folk ägnar timmar, dagar, veckor, år, ja hela livet åt att klicka gilla och ogilla på facebook, kommentera på bloggar eller twittra. Eller sms-a förstås. Det är för övrigt den mest opraktiska kommunikationsform jag vet. Smått, pilligt och tar evärdelig tid. Får jag tre sms på raken, så vet jag vad den eftermiddagen handlar om. Jag har börjat ta telefonen och ringa mer, igen. Det har dessutom den fördelen att man hör rösten på den man talar med. Rösten är ju också en viktig faktor i kommunikationen, faktiskt. För att inte tala om ansiktsuttryck.

Vi som är vuxna idag har inte varit vuxna nog, att veta hur vi ska hantera detta fenomen. Jag talar i alla fall för mig själv. Förlåt älskade ungdomar och barn! 
Jag har länge sett dem som växer upp nu, som en "förlorad generation". Med det menar jag att många praktiska kunskaper i ren överlevnad går i graven med oss 'gamlingar'. Samla, plocka, torka, odla, konservera. Hur gör man mat om det inte finns onlinepizza eller frysta köttbullar och pulvermos att tillgå...
Än mindre vet de om örter, ätliga växter, bot mot sjukdomar.
Hur man eldar?  Gör upp eld utan tändare eller tändstickor?
Hur man klarar sig utan elektricitet, överhuvud taget?
Det tycks bli färre och färre som för med sig de kunskaperna till de yngre generationerna, som därför kan få det tufft när mänskligheten måste finna sig i att anpassa sitt leverne efter naturlagarna, om jorden, vårt hem i universum och alla som lever här, alls ska överleva.

Lev livet på riktigt  - Live life the real way

Men nu handlade inlägget om att leva livet just nu, och att vara medveten.
Nedanstående rapp ger lite hopp för framtiden. En ung människa, som har insett att livet är så mycket mer än apparater.

Lyssna (rekommenderas).

Den slutar med orden: Se upp från din telefon, stäng skärmen, sluta titta på den här videon och lev livet på riktigt.  Så här diktar Gary Turk i Videon "Look Up": 

Rapparinsikt-dikt

I have 422 friends, yet I am lonely.
I speak to all of them everyday, yet none of them really know me.
The problem I have sits in the spaces between,
looking into their eyes, or at a name on a screen.

I took a step back, and opened my eyes,
I looked around, and then realised
that this media we call social, is anything but
when we open our computers, and it’s our doors we shut.

All this technology we have, it’s just an illusion,
of community, companionship, a sense of inclusion
yet when you step away from this device of delusion,
you awaken to see, a world of confusion.
A world where we’re slaves to the technology we mastered,
where our information gets sold by some rich greedy bastard.
A world of self-interest, self-image, self-promotion,,
where we share all our best bits, but leave out the emotion.
We are at our most happy with an experience we share,
but is it the same if no one is there.

Be there for you friends, and they’ll be there too,
but no one will be, if a group message will do.
We edit and exaggerate, we crave adulation,
we pretend we don’t notice the social isolation.
We put our words into order, until our lives are glistening,
we don’t even know if anyone is listening.

Being alone isn’t the problem, let me just emphasize,
that if you read a book, paint a picture, or do some exercise,
you are being productive, and present, not reserved or recluse,
you’re being awake and attentive, and putting your time to good use.
So when you’re in public, and you start to feel alone,,
put your hands behind your head, and step away from the phone.
You don’t need to stare at your menu, or at your contact list,
just talk to one another, and learn to co-exist.

I can’t stand to hear the silence, of a busy commuter train,
when no one wants to talk through the fear of looking insane.
We’re becoming unsocial, it no longer satisfies
to engage with one another, and look into someone’s eyes.
We’re surrounded by children, who since they were born,
watch us living like robots, and think it’s the norm.
It’s not very likely you will make world’s greatest dad,
if you cant entertain a child without a using an iPad.

When I was a child, I would never be home,
I’d be out with my friends, on our bikes we would roam.
We’d ware holes in our trainers, and graze up our knees;
we’d build our own clubhouse, high up in the trees.
Now the park are so quiet, it gives me a chill
to see no children outside and the swings hanging still.
There’s no skipping or hopscotch, no church and no steeple,
we’re a generation of idiots, smart phones and dumb people.

So look up from your phone, shut down that display,
take in your surroundings, and make the most of today.
Just one real connection is all it can take,
to show you the difference that being there can make.
Be there in the moment, when she gives you the look,
that you remember forever, as when love overtook.
The time you first hold her hand, or first kiss her lips,
the time you first disagree, but still love her to bits.

The time you don’t need to tell hundreds, about what you’ve just done,
because you want to share the moment, with just this one.
The time you sell your computer, so you can buy a ring,
for the girl of your dreams, who is now the real thing.
The time you want to start a family, and the moment when,
you first hold your baby girl, and get to fall in love again.
The time she keeps you up at night, and all you want is rest,
and the time you wipe away the tears, as your baby flees the nest.
The time your little girl returns, with a boy for you to hold,
and the day he calls you granddad, and makes you feel real old

The time you take in all you’ve made, just by giving life attention,
and how your glad you didn’t waste it, by looking down at some invention.
The time you hold your wife’s hand, and sit down beside her bed
you tell her that you love her, and lay a kiss upon her head.
She then whispers to you quietly, as her heart gives a final beat,
that she’s lucky she got stopped, by that lost boy in the street.
But none of these times ever happened, you never had any of this,
When you’re too busy looking down, you don’t see the chances you miss.

So look up from your phone, shut down those displays,
we have a finite existence, a set number of days.
Why waste all our time getting caught in the net,
as when the end comes, nothing’s worse than regret.

I am guilty too, of being part of this machine,
this digital world, where we are heard but not seen.
Where we type and don’t talk, where we read as we chat,
where we spend hours together, without making eye contact.
Don’t give in to a life where you follow the hype,
give people your love, don’t give them your like.

Disconnect from the need to be heard and defined
Go out into the world, leave distractions behind.
Look up from your phone, shut down that display,
stop watching this video, live life the real way.

Och här sitter jag och bloggar, både länge och väl. (Dock inte hela inlägget på en gång). 
Nu ska jag stänga datorn och vara kreativ - nämligen lägga mig och vila middag!

Påbörjade inlägget i somras och skrev färdigt nu.

Härliga höst!

Äppelfröjd

Vilken vacker syn med de mogna äpplena!

Vilken gåva att få samla in och äta under årets mörkaste månader!

Vårt älskade äppelträd som pappa satte 1960 när vi flyttade in i huset, har troget, under femtio års tid hittills, givit oss skugga under varma sommardagar och höstlig fruktfest med mos och must.

- Åh va' susigt, mormor!  utropade ett av barnen när han klättrat uppför stegen och kom upp och såg trädet från ovansidan, med alla röda vackra äpplen. Då  var han i femårsåldern. Som tonåring är det så mycket annat som pockar...  Men han har i alla fall haft upplevelsen. Äppelfröjd. Det känns väldigt bra.

Äppelfestlig bubbeldricka 

1 kanelstång kokas en stund i 

2 dl vatten som när det svalnat hälles i 

1 liter äppelmust.

Tillsätt äppelcider, bubblig äppelläsk, pommac eller mousserande sött vin efter smak,

och servera som välkomstbål.

 

Äppelsort:

Maglemer heter sorten. 

Gudomligt god. Fruktigt frisk.

Tycks omöjlig att få tag på idag. Förstår inte varför den upphört att odlas och säljas.

 Tack du gamla fina träd för allt du ger oss! 

Healing - den kärleksenergi som människor kallar Gud

Tänk att det existentiella kan se så olika ut för olika människor.  Men alla har vi i alla fall nån sorts livsfilosofi.  Jag tror man söker nån förklaring på varför vi finns här, eftersom vi tycks oförmögna att se hela bilden medan vi lever den här fysiska verkligheten.

Min syn är att vi är en del av allt. Av universum eller gud om man vill kalla det så. För mig är "gud" en kraft, kärleksenergi, som  genomsyrar allt.  Kärleken innebär naturligtvis även frihet.  Vi är fria, har frihet att välja. Vi har fått en fri vilja, som dock inte alltid används av människor på bästa sätt.   Nån ond makt tror jag inte finns. Det är människor som är rädda, egoistiska eller i obalans, som gör galna saker.

Om påven fick en nunna att bli hel innan han dog så var det väl jättebra, för båda två. Nunnan blev frisk och påven fick en stjärna i himlen och dessutom glädjen av att ha fått hjälpa en medmänniska. Kanske också en inskription på någon tavla i Vatikanen. 

Händelsen var viktig för hela mänskligheten, eftersom den syns i medierna, och visar på att fenomenet finns och fungerar.

Sägas bör väl att den som ger healing 'bara' är kanalen som förmedlar och riktar healingenergin och kan ta åt sig äran för att ha ägnat en stund åt en medmänniska...  Och healing, ja det är väl den kärleksenergi som människor kallar Gud.

Healing fungerar uppenbarligen. Det har vi sett otaliga exempel på. Helande sker runt om oss. Folk vallfärdar till kända healers och blir hjälpta. "Placebo" säger läkarvetenskapen. Tron skall göra er fria, säger en känd historisk person, som säkerligen funnits, och som var en stor healer... Kalla det vad man vill, men om folk blir botade utan läkemedel och utan biverkningar så är det väl bara bra.

Var och en har sin syn och sin tro, och så länge man kan lyssna på varandra utan att döma eller fördöma, så blir det bra. Då kan vi bara berika varandra i detta med andligheten som jag tror är viktigare för oss än någon annan fråga, eftersom det snuddar vid en av de stora livsfrågorna: Varifrån kommer vi? ...ur ett andligt perspektiv. Vi är mer än kropp och själ.

Att vara andlig betyder inte att man är en flummare som går på vad som helst. Det är människor som valt att utveckla sidor av sin person som ligger utanför det vi kan se, höra och ta på: medialitet och helande.

Vårlig februaripromenad

 25 februari 2014

Mycket mysko mankemang med min cykel-nyckel...

Synkroniciteter - eller meningsfulla sammanträffanden

Innan vi åkte till Turkiet första veckan i oktober, så rensade jag knippan från onödiga nycklar för att minska på vikten. Bland  annat cykelnyckeln fick stanna hemma. Sista dagen före avfärd, skulle jag hälsa på mor och säga hejdå, och tog en tur ner till henne. Låste cykeln och glömde bort att jag inte hade cykelnyckeln på knippan. Rackarns!

Jag fick låna moderskapets cykel som nödlösning för att komma mig hem igen någon gång.

Nyckeln har envisats med att förbli borta. Så   6 - 7 veckor senare, gav jag upp letandet och så tog jag och skrev av cykelns ramnummer och låsnummer, för att förhoppnngsvis kunna köpa en ny nyckel från tillverkaren.

Reservnyckeln

När jag en kvart senare kommer hem, stoppar jag handen i en jackficka under hallhyllan, och får upp reservnyckeln. Det var som att handen åkte ner i jackfickan av sig själv. Det kändes symboliskt, magiskt på nåt sätt. Att så snart efter att ha 'kapitulerat', få tillbaka en av cykelnycklarna.

Och jag som var så säker på att jag gått igenom varenda ficka i hela huset... Men så var det uppenbarligen inte.

Nåja, nu tar jag mig fram igen i alla fall. Undrar vad den här historien vill säga. Det finns garanterat budskap. Det ligger en stark symbolik i nycklar.

Drömliknande händelser som man upplever i vaket tillstånd

Dagsdrömmar är händelser, skeenden i livet. som man kan använda på samma sätt som vanliga sovdrömmar, tolka dem och få en  terapeutisk verkan, eller ett budskap. Louise Minerva Li har skrivit om dagsdrömmar i sina drömböcker, "Nattdröm, dagsdröm, livsdröm" och "Förstå dina drömmar".

Mössan

Som grädde på moset hittade jag samma dag även min saknade stickade mössa. Den låg ute på backen i kanten av cykel- och gångvägen i ett hyreshusområde, som vi brukar passera på väg till styrketräningen på friskgymnastiken.. Ingen aning om när jag tappat den... förmodligen för en vecka sen, då vi var och tränade senast. Konstigt att ingen tyckt sig behöva den.

Tolkningsförslag

Mössor håller huvuden varma. Kanske behöver jag försöka hålla huvudet kallt eftersom jag tappade den - Eller tvärtom, varmt, eftersom jag så mirakulöst återfick den?
Eller har du nåt bättre förslag till tolkning? Jag vet inte riktigt om det har någon verklighetskoppling.

Det som hände i fallet med nyckeln, var ju att när jag gav upp tvångsletandet överallt, och tänkte försöka få tag på en ny nyckel, så dök reservnyckeln upp.
Kanske betyder det att det finns alltid lösningar, fast dom kanske inte ser ut riktigt som jag själv tänkt. Andra sätt kan också vara bra. Men cykeln, som i mångt och mycket är mitt livsfordon, stod alltså låst i garaget hemma hos min mamma, eftersom jag inte visste var jag hade nyckeln.
Nycklar öppnar upp och låser. De är magiska.

Det ska bli intressant att se vad jag behöver göra för att få tillbaka originalnyckeln... Kanske behöver jag öva på att låta livet leda mig i stället för att jag ska försöka leda livet fast det inte låter sig ledas.

Dags att släppa kontrollen och tillåta sig att bara följa flödet?

Inget härligare än
sommarutflykt !
på cykel.
Dubbfritt!
Däremot sällan
alldeles myggfritt.

Som tonåring på nytt!

Här kommer jag - en 57-årig tant  sittandes på pakethållaren på Bustern, med armarna stadigt virade om livet på mannen i mitt liv, för att hålla mig kvar när fordonet studsar över stock och sten, över grus och gröpper.
Utan hjälm... Det trodde du inte om mig va? Det skulle väl ha varit en skinnhuva med öronlappar då förstås, för att matcha motorcykeln.

Bustern är det högst privata smeknamnet på den gamla Husqvarna motorcykel, även kallad rödmyra, som mannen är stolt ägare och barnmorska till. Den har en busterkompis också.  En svartmyra. Det är länge sen dom fick träffas och brumma runt en sväng, så det börjar väl bli dags...
Hoppas bara, att den går att kurera från den lilla rossligheten den drabbats av, antagligen på grund av för lite motion.

Håret tvinnas av fartvinden och jag försöker, så gott det går, att hålla kvar fötterna på baknavets muttrar, och samtidigt sitta så lite som möjligt på de två smala metalltenar som utgör pakethållare. Det finns någonstans en läderkudde till att sitta på men den står inte att finna, så det fick bli en vanlig kudde den här gången. Mjuk. Så pinnarna känns mycket tydligt efter en liten stund....

Äventyr och tonårskänsla! Jag känner mig som ung på nytt. Nästan. Krämporna glömmer jag för en stund. Kul att det finns "bustrar"!

Jag fick aldrig tillfälle att åka Buster som tonåring, men det känns härligt även för en tant!
Och bättre sent än aldrig, eller hur?

Miljövänligt etikettklister

Nu när bärtiderna närmar sig, tänkte jag passa på att bidra med ett miljötips - världens enklaste etikettklister.

Jag gjorde snygga etiketter på datorn och med hjälp av fingrarna beströk jag dem med lite mjölk, och klämde fast dem på  rabarber-chutneyburkarna, som jag sen ställde ner i källaren.
Glasburkar förstås. Etiketterna sitter fast bra på burkarna och är sen lagom lätta att blöta loss, när sylten är uppäten.

Onödigt att som vissa sillburkstillverkare gör, använda etikettklister som man måste använda lösningsmedel för att knappt få bort i alla fall!

Borde bojkottas, men burkarna är så snygga att hittills har jag låtit mig köpas...  Jag skickade e-postprotest till tillverkaren för ett par år sen, men det gav inget resultat som märktes. Dock kände jag inte till 'mjölkklistret' då...

Sprid gärna tipset till alla du känner! Här finns stora miljövinster att göra!

Funderingar om firande

Fira livet  -  vad, vem, hur, när och varför?


Vad är det egentligen vi firar med födelsedag?
Vem firar och varför är det just med ett år mellan gångerna?
Vet någon varför man säger "fylla" år?
Jag har inte svaren på alla frågorna så komplettera  gärna!



Fira Föräldrar


En klok vän till mig sa, att egentligen borde man väl fira sina föräldrar som har gett en livet. Håller helt med om det. Och, inte att förglömma, att de kärleksfullt och troget lagat ett stort antal mål mat, tröstat mig när jag var liten och ledsen, sett om mig på alla de möjliga vis och ledder och sett till att jag verkligen överlevt för att sen lära mig att klara mig själv i livet och kunna leva väl.


Fira utvecklingssteg  i livet

Jag läste för några år sen om ett naturfolk, det var Australiens urinvånare, som istället firade olika utvecklingssteg i livet. (Marlo Morgans bok: Budskap från andra sidan) Den modellen gillar jag!
Men att frångå en tradition vi har, och ersätta den med en annan kräver både mod, kunskap och initiativkraft  - så det blir nog vid det gamla invanda... .


Fira varje dag?
 
Njaäää...   Jag har redan varit inne och nosat på det här ämnet under rubriken Fira födelsevardag. Just det. Fira varje dag att man är född. Att man lever...
Men firandet i sig är en 'ansträngning' man gör, för att markera något speciellt och utöver det vanliga, vardagliga. Så själva idén med firande innebär nog att det ska ske med jämna mellanrum. Inte alltför ofta så det hinner bli slentrian.  För då blir ju inte festen fest utan vardagsliv. Och fest har vi också behov av;  att söka och leva glädjen lite extra.


Solvarv

Räknat från födelsedagen i fjol, till födelsedagen i år, har jag befunnit mig i den här dimensionen i ytterligare 366 dagar . Jag är alltså 366 dagar äldre än för 366 dagar sen,  så att säga... vad nu det kan säga, i sig.
Totalt torde det röra sig om cirka 20454 dagar, räknat till och med min födelsedag i år 2012
Nu slår det mig att den 20000:e dagen, skulle jag väl kanske ha firat med storkalas om jag bara tänkt på det. I början av oktober 2010. Om nu jämna siffror är något speciellt att fira.

Varför just ett år mellan födelsedagarna?
Solens varv i vår galax Vintergatan.
Kanske det lämpligaste  intervallet om man vill göra något extra av den återkommande minnesdagen. För det är ju inte bara du och jag som ska firas...


Livscykeln

Föräldrarna känner lyckan över det nyfödda barnet  Far- och morföräldrar gläds åt att arvsföljden är räddad liksom släktets fortbestånd... men nollårsdag firar man väl inte och första födelsedagen är först sen ett år har gått.

Ettårsdagen känns stor - när ett barn har överlevt sitt första år, fyra årstider, tolv månader, kan man på något sätt andas ut en liten stund. Den där lilla sköra människan håller på att bli större och växer sig stark. Risken för plötslig oförklarlig spädbarnsdöd är minimerad.
Och sen fortsätter vi fira, fastän åren i mitten av livet inte känns lika viktiga. Vanan blir slentrian - det är en lång rad år, som ett pärlband. Det är fullt upp och dom egna högtidsdagarna kommer lite i skymundan, eftersom det är barnkalas till både höger och vänster.

Sen fyller man 50 år. "Mitt i livet". Men det är egentligen bara en jämn siffra. Mitten av livet är ju redan passerad för de allra flesta. För hur många blir 100?
Då, vid 50,  firar de flesta rejält med stort kalas: släktträff eller kanske åka utomlands med barn och eventuella barnbarn. Arbetskamraterna gör insamling till gemensam present, och blomma från arbetsgivaren ska det ju vara.

Ännu mer bryderi blir det om man inte vill att det tas någon notis alls om att man passerat ett visst antal levnadsdagar.Men jag undrar bara varför t ex  chefen på jobbet ska fira ens högst privata födelsedag?
Men kanske dom på jobbet skulle fira antal jobbade dagar, veckor eller år, i så fall?

Och så i andra änden av livet börjar man återigen få fira 'att man överlevt' - ett år till och ett år till...Och förhoppningsvis får följa sina barnbarns liv och utveckling ett år till och ett år till.
Slotts Barbros underbara målning får illustrera detta  (publicerad med tillstånd av konstnären. Tack!).



...leva uti hundrade år

Det är så viktigt i vår kultur att leva länge. Helst uti hundrade år förstås. Det talas knappast om döden. Den är ju mer eller mindre tabu. Men uppskattas de gamlas visdom, erfarenheter och kunskaper om livet? Nej, jag tycker det är dåligt med det. Kvalitén på levandet sjungs det inte heller särskilt mycket om. Vi stoppar undan våra kära föräldrar på ålderdomshem, att vissna i ensamhetens katakomber.
Utvecklingen har skenat iväg och det är ljusår mellan ungdomar och de äldre generationerna. De har blivit som främlingar för varandra, och talar inte samma språk längre. Katekesen kontra datorn så att säga. Tilläggas bör väl att undantag från regeln finns ju, men så är det alltid. Och tilläggas bör också, att någon statistisk information för ovanstående tes är inte eftersökt...



Själva poängen med livet

Jag har även tänkt att födelsedagsfirandet finns nog för att påminna en om att man lever, ifall man skulle ha glömt det. Och det tror jag faktiskt att många av oss gör mellan varven.
Men att leva bara för att överleva kan väl knappast vara meningen med våra cirka 30 000 dygn på den här vackra planeten.

Själva poängen med livet är väl ändå att få glädjas över livet i möjligaste mån och njuta av jordens och medmänniskornas gåvor. Att glädjas över det vackra och det goda som faktiskt finns, och att efter förmåga göra sådant som genererar glädje för en själv och andra.  Sjunga och spela till exempel!


Länge leve livet!  (text: Anders Nyberg)


Silvermåne stjärnekrans - Länge leve livet!
Em    D      G     C   D      Em     D    H7 Em


Vackrare än någonstans - Länge leve livet!
Em     D       G    C    D    G              D  G

En jord där vi bor, längtar och tror  - Länge leve livet!
G                     D    Em           G      G                  D   G


Där ett frö slår rot och gror - Länge leve kärleken och lusten till livet!
Em       D         G    C     D       Em       D    H7                 Em        H7 Em


Svärd ska smidas om till plog  -  Länge leve livet!
Våldet härskat länge nog, - Länge leve livet!
Den kommer, vår dag - stark ska bli svag  - Länge leve livet!
Kärlek  vara världen lag  -  Länge leve kärleken och lusten till livet.

Alltid vill vi sjunga så  - Länge leve livet!
Fred och framtid tror vi på  - Länge leve livet!
När allt tycks dö ut, tiden ta slut  - Länge leve livet!
Sjunger vi som aldrig förut  -  Länge leve kärleken och lusten till livet!

(Ackordsförslag: undertecknad.)

Quartetten sjunger länge leve livet

Ord från någonstans

I morse vaknade jag efter fem timmars sömn och satte mig vid datorn.  Mina fingrar visste vart de skulle så jag behövde inte anstränga hjärnan. Man kan undra varför dom här orden kom ur tangenterna:



"Känn alltid efter i ditt eget hjärta vad som känns kärleksfullt och äkta.
Följ din känsla och övertygelse i detta.
Låt ingen annan tala om för dig vad du ska tycka eller känna.
Det du känner är rätt. För dig. Här och nu.
Var och en skapar sin egen verklighet och sanning.
Det är med tanken vi skapar vår värld.  Misstankar skapar rädsla.  Kärleksfulla tankar skapar trygghet.
Se kärlekens ljus i alla du möter.
Det är så enkelt.
Ta makten över dina tankar.
Välj de tankar som gagnar dig. På riktigt. Det Högsta Bästa.
Då finns där inte längre plats för destruktivitet eller ego.
I din värld är det du som råder.
Var och en har sina speciella förmågor. Använd dina och skapa något gott.
Uppmuntra andra att använda sina gåvor till att skapa gott.  Glädje.

Du är klarsynt, klok och kärleksfull och kapabel.
Du är vacker, gudomlig, helig och en mikroskopiskt liten, men mycket viktig del av det likaledes vackra, gudomliga, heliga Alltet.
Vi är alla ETT
.. med varandra
.. och med det vi kallar Universum, som kanske är Universa...i oändlighet ... i evighet."


Vad i hela friden?

Sen tänkte jag. Vad i hela friden ska jag göra med detta?
Sen började tankarna gå och mitt ego och mina rädslor för vad jag kommer att möta för motstånd och för motargument blev plötsligt så svåra att jag inte vågar göra något med den.
Snacka om att jag borde leva som jag lär...

Men det var ju samtidigt inte riktigt jag som skrev, och det känns ännu konstigare att säga. I alla fall till  någon som inte är inskolad i mysteriernas värld.
Men sen tänkte jag att jag måste ju ha fått texten för att den ska läsas, inte för att den ska ligga i min dator och gömma sig... Så nu trycker jag på publiceraknappen, och så får vi se om  jag överlever...!

Godaste Ogräset

Jag måste ta mig för med att göra lite reklam för kirskålen, ett av de mest svårbemästrade ogräsen, för den som vill syssla med det. Vi har kirskål vid stora tallen i bakkanten på trädgården. Det är en fin "odling" som inte sprider sig nämnvärt, eller i alla fall märkbart.

Och varför i all världen gör jag reklam för ett ogräs? jo för att det är

*  Gott
*  Supernyttigt
*  Billigt
*  Närproducerat
*  Skötselfritt (om man inte tror på ogräsvarianten)
*  Lätt att variera

Använd kirskålen som spenat.
Späda blad i sallad. stuvad eller förvälld med lite smör till.  Mmmm!

Själv brukar jag också torka den. Myggfönster är utmärkt som "torkhylla". .Den torkade kirskålen kan man t ex använda i kryddsmör.Det är en ypperlig lite kryddig smak som kan ersätta torkad persilja i de flesta recept. Jättegott med en näve i soppan.

Det finns säkert fler användningssätt.


Nässlor kallas ju också "ogräs", jättebra torkade, att göra soppa av, när man behöver lite extra järn och c-vitamin under vinterhalvåret.

Det ska vara en mjölkfri måltid eftersom mjölken stör upptaget av det vegetabiliska järnet.

För bästa torkresultat, kvalitet och hållbarhet, ska dessa växter skördas vid torrt och gärna soligt väder.och gärna läggas i ugnen 50 grader en stund på slutet, för att den sista fukten ska flykta.

Är du inte säker på hur kirskål ser ut så fråga någon trädgårdskunnig granne vad de brukar spruta växtgift på...Och berätta gärna vad du vet om kirskål, och att ogräsgift sprider sig till grundvattnet... Lyckas du omvända en växtgiftsprutande granne till ogräsätare, så har du gjort en välgärning för jorden vi lever på och av.
Förresten... antagligen har du fler grannar...
Lycka till!

Överdos eller helig ekonomi?

Vad kommer sig den här kryptiska rubriken av, undrar du förstås. Nu har hon väl blivit komplett galen!
Nej då, inte alls.
Det är något så enkelt som två filmtitlar på samma rad. Två filmer som lättbegripligt pratar om världsekonomi så att till och med jag begriper något sånär... Intressant med tanke på den ekonomiska situationen i världen idag. 
Frågan är väl om vi ska dö av en överdos konsumtion, eller om vi kan klara att tänka större och sjunga mer i samklang med varandra och jorden... 

Överdos   Klicka på rubriken för att se filmen

är en 46 minuters prisbelönt film som hade världspremiär januari 2011. Den handlar om "vår tids största ekonomiska kris – den som ligger framför oss". Här nedanför följer ett kort  (knyckt... och av mig bearbetat) referat, för att ge en snabb bild av vad filmen handlar om:

Dokumentären spårar orsakerna till förra finanskrisen och undersöker likheten med dagens situation, när stater som Grekland, Island och till och med Storbritannien och USA tycks riskera att kollapsa.
Bland de intervjuade finns amerikanska experter som blev utskrattade när de förutspådde finanskrisen, och som nu säger att det värsta fortfarande ligger framför oss. Det rör sig om en mycket större finanskris än senast: En världskris, inte enbart en USA-kris. Inte ens Sverige är tryggt eftersom vårt välstånd bygger på export till hälften.
MEN – en av experterna i filmen säger att det än så länge går att förebygga, men det är bråttom.
Situationen idag är väldigt lik den inför förra finanskrisen, men dagens bubbla är mycket större.
När jag tittat på filmen  känner jag att just dessa förebyggande åtgärder skulle behövt finnas med som slutreplik.
Dock tror jag att vi behöver ett helt nytt 'tänk'.

Det är här min vision kommer in ... och Charles Eisensteins, i filmen som heter Sacred economics.

Helig ekonomi      Klicka på rubriken för att se filmen

En 12 minuters tänkvärd film om vad ekonomi egentligen borde vara.
Har du inte tid att titta på båda filmerna så titta i alla fall på den här!

Charles Eisenstein lyfter in människan i sitt sammanhang: från att länge ha sett sig som separerad från sin miljö och sin omgivning, till att vara en del av helheten. Detta att vi ser oss själva som separata varelser skapar behov av att kontrollera, ha makten över andra varelser. Pengar ger makt i vårt samhälle.  Han funderar omkring varför vi t ex fortsätter att borra efter olja, trots att den förstör vår livsmiljö. Vad det än gäller, "efter några lager med 'varför', säger han, så är det till slut alltid pengar det handlar om."
Det vi kallar tillväxt kommer att upphöra. Planeten kan inte klara mer "tillväxt". Det är därför som krisen vi har idag inte kommer att försvinna, säger han. Vi behöver ett helt nytt sätt att tänka och handla.

Dags alltså, att tänka över vår syn på ekonomi, fundera över pengarnas och vår egen roll i galenskapen, och de verkliga effekterna av fenomenet ränta, samt hur vi hanterar de här frågorna i praktiken.
Ordet ekonomi låter i mina öron mycket teoretiskt och kallt beräknande. Siffror på papper eller staplar på en dataskärm. 
Men mitt hjärta jublar när jag hör ord som gåvoekonomi, deltagarekonomi. Jag säger inte att det ena är bättre än det andra, men med dessa börjar vi närma oss det mänskliga och praktiska.  Den sortens ekonomi som aktiverar och involverar goda mänskliga egenskaper som omtanke, delaktighet, samarbete och generositet. Ekonomi med hjärta.

Pengarna får symbolisera eko  -  nomi,  fastän ekonomi är så
mycket mer än pengar.  Hjärtat med pengar symboliserar också
att pengar i sig inte är fel, utan det är det sätt som vi använder
dem på, och de syften vi har, som avgör hur "rena"
eller "smutsiga" pengar
är.

 Charles Eisenstein säger i sin bok Helig ekonomi, att den verkar på fyra nivåer:

1. den erbjuder en grundläggande analys av vad som gått snett med pengar, 
   
2. den beskriver en vackrare värld baserad på en annan typ av pengar och ekonomi;
3. den förklarar de nödvändiga kollektiva åtgärderna för att skapa den världen och medlen med vilka dessa åtgärder kan göras möjliga;
4. den utforskar den personliga dimensionen av omvandlingen av världen, identitetsförändringen och sättet att nå det jag kallar att ”leva i gåvan”.
   Boken finns att läsa på nätet, och går även att ladda ner som e-bok. Man väljer själv om man vill betala och i så fall hur mycket. Detta är ett praktiskt exempel på hur det kan fungera.

Titta också gärna på min vän Jannikas webbsida; http://jannika.se/onskelista; Där finns också fina kreativa och konkreta idéer!

PS. Filmen är textad på engelska. Det går att välja svensk (tyvärr väldigt dålig) översättning..Vi får hoppas att de här filmerna ligger kvar länge på nätet. Det finns fler filmer i ämnet på internet.

Hur lever man på jorden så jorden överlever?

Apropå det jag skrivit tidigare, om "välstånd till döds"
Det kan kännas som att man vill ge upp, när man ser hur mycket det finns att göra, för att vi och jorden ska må bättre...

Men Allt Som Görs Har Betydelse.
Gör det som just du kan, utan att tänka att det känns meningslöst med så små saker. Om alla gör det, blir alla små bäckar till en stor brusande älv. Alla små handlingar och tankar får betydelse. Vi har vänt på skeenden förr.  Kaffefiltereffekten ... är det väl knappast någon, som inte känner till?

Uppfinningar: gamla koncept med ny teknik - i tiden.
Kom gärna med ditt tips i en kort kommentar!
På så sätt kan vi hjälpas åt att medvetandegöra möjligheterna, i stället för att se hindren.
Inga tips är för små eller för enkla. Kanske någon har lust att tänka stort också. Det är intressant att se vad som kommer fram när en grupp människor sätter sig ner och tänker.


Som exempel, vill jag framhålla en visserligen redan befintlig, liten, och mycket god idé:
Beställningsbaserad tillverkning - i stort och i smått!
Dalatrafiks personliga beställningsbusstidtabell.
Man kan på internet beställa precis bara de busstabeller man behöver, för att det inte ska behöva tryckas några onödiga tabellsidor. Jag åker själv bara en lokalbusslinje och en linje till Falun. Och jag gillar papperstabellen eftersom den blir lätt att ha i ryggsäcken och jag behöver inte slå på en dator för att kolla en busstur. Perfekt. Allt borde med dagens teknik kunna utföras på motsvarande sätt. 

Beställningsbaserad tillverkning - fler användningsområden?
Välkommen att tipsa om din egen jordenräddande lilla vardagsförändring!

Boktips om begravningsbestyr

Det blev mycket skrivet om döden på bloggen under en period för tre år sedan i samband med att far gick ur tiden. Men en del tips och lärdomar av det mera konkreta slaget blev aldrig förmedlade då, så dem delar jag gärna med mig av nu, istället.

Det är  mänskligt att vi tycker det är svårt  att ta upp  och prata om sådana här saker.  Det kan vara bra att, medan man ännu är klar i tanke och handling, skriva ner tankar omkring hur man ser på döden och livet, och förslag angående begravningen.  

Fonus har "vita arkivet", som man kan fylla i. Det har jag gjort, fast jag bara är 56. Inte för att jag tänker lämna det här jordelivet än på ett tag, utan bara för att ha det genomtänkt och kanske underlätta lite för de anhöriga som är kvar. Kanske några beslut färre att ta. Jag har ändå gett ganska fria händer till min familj, om de skulle tycka att något jag föreslagit känns helt fel för dem. Bra att se över då och då, vad som är inskrivet här.

Aldrig kunde jag ana att det är så otroligt mycket att göra och att ta ställning till när någon dött.

Att läsa "Hej då! Begravningsboken", är något jag rekommenderar å det varmaste. Jag lånade den på biblioteket. Det är en angelägen bok som alla borde läsa. Mitt i livet. Innan man behöver använda det som står i den... Boken är jordnära och till och med rolig.  Den som lyckats med det konststycket är journalisten Lotte Möller. Hon tar hål på många myter om hur begravningar ska gå till och kosta, och tar på ett fint och enkelt sätt mycket konkret upp vilka frågor man brukar ställas inför...

Tipsblandning
Att anlita en begravningsbyrå t ex, är faktiskt inget måste, men kan förstås vara till god hjälp eftersom de har alla kontaktvägar upparbetade, från kisttillverkare till annonsorgan. Dock har man ju alla beslut att ta själv ändå. Och med lite planering kan man klara det mesta utan begravningsbyrå.

Checklistor för dödsfall och begravning underlättar också i det här sammanhanget. (klicka på länkarna); inte minst om de svåra frågorna redan besvarats.

Bra sätt att bjuda in och skicka tack till deltagande vänner är E-post. Det går att göra riktigt fint och personligt, så det inte känns lågpris. Här gäller det bara för anhöriga att ha koll på adresser. De är ju oftast inlåsta med lösenord.
Eventuell förtäring vid minnesstund kan också bli kostsamt. Ordna knytkalas. Delegera olika delar av arbetet med minnesstund eller matbjudning för långväga gäster. Involverade får tillfälle att känna delaktighet.
Annons eller inte? Beror på så mycket, men e-post är i alla fall en suverän nyhetsspridare. Kan enkelt vidarebefordras - allra helst om man uppmuntrar till det.

Om man skulle bli så sjuk en längre tid att man inte klarar det administrativa eller orkar ta ställning i olika frågor, är det bra att ha utsett hos överförmyndaren vem som ska vara god man.

Jag vill till slut också tipsa om en annan bok, som mera handlar om döden och döendet (låter dödstrist men är väldigt mycket intressantare än man anar): Louise Minerva Frostegrens bok "Genom Döden".   (läs i alla  fall recensionen genom att klicka på titeln).

Om du som läser har ytterligare egna tips, som jag inte fått med i själva inlägget, så skriv gärna det i en kommentar! Annars innehåller Lotte Möllers bok det mesta i den vägen.

Jag ser så här i efterhand när jag läser igenom att det skrivna omväxlande är riktat till både den som funderar över sin egen begravning och till de anhöriga, så det verkar lite rörigt, men var och en har sin fria vilja att läsa och göra det man vill. Jag hoppas att du som läser ändå får ut något av detta. Jag hoppas också att grundtanken, kärleksfull omtanke, framgår som en röd tråd.

"Thrive" - filmen om vår resa mot en bättre värld

Det finns en film som alla människor på  jorden borde se. Den är viktig, kontroversiell, heltäckande, välgjord, innehållsrik, stark, hoppfull. Den handlar om vår resa mot en bättre värld. Vad du tar till dig är förstås upp till dig, allt enligt den fria viljans lag. Du hittar säkert något för just dig.

Filmen är både en rysare och en upplyftare. Här tas upp hur världen ser ut idag med väl underbyggda fakta. Sen får du på ett mycket konkret plan förslag på lösningar och sätt att jobba på. Det här var det bästa jag sett i den här vägen! Jag har suttit som  klistrad vid datorn. 

Maktmissbruk

Rysaren handlar bland annat om hur vi registreras och kartläggs. Hur världens resurser är fördelade. Efter en och en halv timme börjar det verka riktigt läbbigt, med agenda för hur de styrande använder hemliga och otäcka metoder för att minska världens befolkning i kontrollsyfte. Majs som gör män infertila. Hemlig sterilisering av kvinnor via vaccin. 

Det är aldrig kört - många goda tips

Efter en timme och trettioåtta minuter kan man börja hoppas igen. Och välja väg i livet. 
Då kommer ett koncentrat av sånt som du kan göra själv, för att överge det nuvarande destruktiva systemet och stödja lösningarna. Här går det så fort och är så välmatat med information så filmen skulle behöva gå långsammare, för att man ska hinna ta in de goda lösningarna. Men det finns massor med tips för att du och jag ska kunna styra kosan mot en bättre värld. Det går om du och jag gör rätt saker.

Sann information  =  bekräftad av oberoende källor

Sprid gärna den här sidan till vänner som kan vara intresserade. Det är ett långt program, vilket väl kan avskräcka någon. Men har man väl börjat titta så är man fast. Det är gediget gjort och väl underbyggt.  Och jag skulle rekommendera en filmvisning med vännerna eller ungdomarna. Tid finns alltid. Det beror på vad man prioriterar. Men detta platsar helt klart i stället för lördagsrysaren!  Detta skulle alla skolelever behöva få se och diskutera... 

Det här är nog så nära en heltäckande information man kan komma. Den tar upp frågor om rättvisa, andlighet, utomjordingar, miljö, ägande, ekonomi, fördelning av världens resurser, världsordning, makt och maktmissbruk, goda lösningar på problemen i världen, energi, kärlek, livets mening  -  med mera.

Titta innan den försvinner från youtube! Man vet aldrig...  www.thrivemovement.com finns också

Klicka här för att se filmen!

Himmelsblått

Min lyckofärg.
Visst är den vacker!

Jag fullkomligt älskar himmelsblått!
Det hjälper en  ta sig upp ur grådeppets vårvintersnögloppskoma.
Alkottarna ser ut som små noter på kvistarna. Noter på vårsånger med hopp om ljusare tider. Snart har "Vintern ra", det blir vår, och "Majsol ler" så härligt igen.

Jag hittade i en låda, en liten dikt som jag skrev 1974. Den handlar inte om himmelsblått, men i alla fall om hopp.  Jag tänkte och skapade visst redan när jag var arton...

Augusti med grönskande lummighet,
Tanken går till en kommande höst
Men varför med vemod och sorgsenhet
I vinterns knopp finns ju vårens röst.

Och trots snön som faller i skrivande stund, så ligger livet där nere i jorden och bara väntar på att få spruta upp ur backen. Både vitsippor och blåsippor har redan synts till, och det kommer mer.
Är det inte fantastiskt!!! (det är ingen fråga).
Tänka sig att det finns de, som inte tror på en högre ordning av något slag?! Öh ...
Jag föreslår en liten bit ödmjukhet inför det storslagna i att livet kommer varje vår och en stor bit glädje inför allt vackert som naturen bjuder på år efter år.

Låt oss tillsammans agera så den himmelsblå vårvinterhimlen får förbli lika himmelsblå som hittills.
Vi jobbar hårt på att få den himmelsgrå...
Låt oss agera så att jorden kan fortsätta vara vårt hem i Universum. Den lilla blå pärlan i Vintergatan.


Jag fullkomligt älskar himmelsblått !!!

Naturvänligt nytänkande vid vägs ände

Miljötankar  -  om bilbränsle
Jag har gått och nynnat på en låt den senaste veckan, nästan hela tiden.
Den nya rockballaden "Every bridge must burn" är ett angeläget inlägg i miljödebatten  (Lyssna under rubrik Musik i högerkolumnen - texten finns på youtube-sidan).
"Every bridge..." är skön poesi med krass verklighet bakom.  Den handlar om att vi nått vägs ände och måste tänka om, helt och fullt, bränna alla broar för att inte hålla fast vid gamla tankesätt och strukturer.
Vem börjar?
För inte törs väl jag börja alldeles själv,  på min kant, utan någon som talar om för mig vad jag ska göra?
Jo, visst kan du det. Och för övrigt finns det många som hållit på med sånt här länge. De har bara inte gått att höra i motvinden.
Och så snubblade jag över ett par videoklipp på youtube, som handlar om bilar som går på luft eller vatten...  Det var ju precis vad jag frågade efter i mitt allra första inlägg i den här bloggen, min vision om en bättre värld! Men det är nog som en vän i miljöbranschen säger lite för bra för att vara sant. Det kostar ju också energi att komprimera luft eller "klyva" vatten.

Miljöbränsle i biltankar?
Evighetsmaskinen  "perpetuum mobile" har ju i alla tider varit människans största utmaning när det gäller uppfinningar. Och lika stort och omöjligt har det varit att lösa problemet.
Och har den inte synts till på vägarna än, så där finns garanterat någon hållhake.
Det brukar det för övrigt alltid vara, när människan blandar sig i skapelsen och delar på atomer eller manipulerar gener.
Nu tar jag med klippen i alla fall, så får var och en göra sig sin egen uppfattning.
Japansk bil som drivs med vatten:  http://www.youtube.com/watch?v=yIk0JH4khb8
Luftdriven bil:   http://www.youtube.com/watch?v=f15thOvhE38&feature=related

Hemligt?
Vad jag undrar är, varför en uppfinnare skulle försöka få det att se ut som en evighetsmaskin, och alltså utan  driftskostnad. Man kan ju inte vinna röster på en lögn? Väl?
Och borde det inte ha slagits på stora trumman i nyheter och vetenskapsprogram? Då måste jag ha missat det. Och varför har det inte hänt något "irl" - in real life - det vill säga i verkliga livet?

Bråttom!
Vi kan väl i alla fall konstatera att bensinbilen har kört till vägs ände och att det är dags för nytänkande när det gäller transporter av både folk och varor.
Nu kan vi inte längre ägna tid och kraft åt att dividera om hur många ören per liter som bensinen kostar.
För att jorden ska orka föda oss och för att vi ska ha någonstans att leva, måste vi utveckla ny infrastruktur och nya nätverk, där vi hjälps åt och samordnar resurser och lever enligt naturlagarna - det vill säga i samklang med jorden själv, precis så som indianer och andra urbefolkningar lever och tänker.
https://www.youtube.com/watch?v=g7cylfQtkDg


Av Miria Kaltiala Wiberg
Allt handlar om vår relation till oss själva och till naturen. Först måste vi lyssna inåt, på våra instinkter, vår intuition, som kan tala om för oss vad vi verkligen behöver här i livet och hur vi ska tillfredsställa behovet. Lyssnar vi inåt kommer vi bli varse om det grundläggande behovet av samhörighet med naturen och det behovet kan inte uppfyllas på annat sätt än att upprätta en djup och kärleksfull relation till naturen samt att upprätthålla den livet ut. 
http://transitionsweden.ning.com/profiles/blogs/m-nniskans-naturliga-behov


Vad behöver vi -  e g e n t l i g e n?
Vi behöver också tänka nytt angående våra behov.
Det gäller att se vad det vi gör och använder i vardagen får för konsekvenser. Vilka fotavtryck sätter du på jorden där du lever?
Prata om detta med andra för att öka medvetenheten om effekten av våra handlingar. Vi kanske inte heller måste åka på Australien-semester varje år eller äta kiwifrukt från Nya Zeeland varje dag. Gör vi det så gynnar vi ju faktiskt det gamla dåliga systemet med transporter från andra sidan jorden och flygtrafikens miljövådor med ovänliga avisningsmedel och stor bränsleåtgång.
Det duger säkert att återanvända gamla saker och återvinna material, i stället för att nyproducera.
All nyproduktion borde ske på beställning, för att inte stora mängder ska bli över.

Gynna dem som gör något!
Beröm och stötta dem som verkligen gör något åt rätt håll; de som gör bra uppfinningar
Sprid informationen om det som faktiskt finns inom hållbar utveckling.
Bygga och visa förebilds-boende med miljövänlig, hållbar teknik. Här får man in många olika aspekter av hållbar utveckling.

Vi har nått vägs ände i bl a energifrågor.  Så länge vi inte kan tämja solen... Solstormar under ett par dagar i början av mars 2012, beräknades ge lika mycket energi som två års förbrukning i New Yorks alla byggnader...

Omställning Sverige är en organisation som jobbar konkret för att forma en bättre framtid. Hälsa gärna på där!  http://transitionsweden.ning.com/

Slagruta, sädesfältsformationer och andlig utveckling

Slagrutan, plastpinne som synliggör det osynliga, leder till så mycket mer än vatten... 

För min del var det nog via slagrutan som jag blev inslussad på ämnet "sånt som inte syns". Det var länge sen, i alla fall innan jag fick barn för 19 år sen. Min pappa hade lånat en bok på biblioteket av Dan Mattson, som handlade om hur hälsan kan påverkas av 'naturens fält'; det här med att man inte ska ha sängen ovanför en vattenåder eller bergsspricka. I boken fanns en beskrivning hur man gjorde ett par enkla pekare av plastklädd ståltråd. Jag gjorde som det stod, och gick tvärs över köksgolvet. Döm om min stora förvåning när pekarna snällt slog ihop utan att jag rörde på händerna. Det fungerade ju! På en gång! 

Jag lyckades inspirera några arbetskamrater och och fick ihop en liten grupp intresserade. Så jag kontaktade en slagruteman som kom hit några gånger till oss och visade och lärde ut hur man fick slagruta, pekare och pendel att fungera.
Vi lärde oss att det fanns en massa olika 'linjer' eller fält med olika former av frekvenser som kallades 'jordstrålning': Curry-, Hartmann-, Ley-linjer. Man kan också med slagrutans hjälp känna av eller 'mäta' auran på en människa, dvs hennes energikropp. Det energifält som finns i och omkring var och en. Det är mer eller mindre stort beroende på hur man mår.
Han förklarade också att många kan känna de här fälten med händerna direkt. Slagrutan är bara som en visare, som förtydligar den mikroskopiska nervimpuls som blir när vi reagerar på förändringen när vi passerar över dessa fält. Det kan också röra sig om t ex bergsspricka eller vattenåder.

Egentligen finns det hur många sorter som helst, men jag går inte in på fler. Är du specialintresserad, kan du söka upp Svenska slagruteförbundet eller Dalarnas avdelning av slagruteförbundet.

Storslagna konstverk som synliggör det osynliga och vidgar vårt seende
I somras besökte jag södra England för att se och uppleva sädesfältsformationerna som kommer i mängder varje sommar. Fantastiska konstverk ofta med symbolik inbyggd. Sädescirklar kallas de också - p g a  att de ofta är runda till formen.
I vissa formationer, eller på vissa ställen i formationerna, kollade vi med slagruta auran på flera personer. Den växte med flera meter...och när jag vistats  i formationen på bilden fick jag en sådan energi att jag sprang hela vägen upp på ett smärre berg dit vi skulle ta oss för att få överblick över formationen vi just besökt.

Jag fick också med slagrutans hjälp väldligt tydligt besked om ett par Ley-linjer som kallas 'Michael and Mary Leylines'. De följer varandra genom hela södra  England och korsar varandra på ett par ställen som vi besökte. Det finns mycket  att berätta om sädesfältsformationer i sig, men det får bli en annan gång. Nu är det dags för nattlig vila. Har du lust att lära mer om detta fenomen som ju faktiskt är synligt, titta gärna  på filmen som jag länkat till här.
Bra film om fenomenet sädesfältscirklar


En inbjudan till att se verkligheten på ett nytt sätt - Andlig utveckling 
Folk är oftast positivt inställda till fenomenet. Vissa bönder är dock måttligt glada åt att få fälten 'förstörda' av rymdvarelser och tokiga turister, och kör därför över konstverken med skördetröskan så fort de hinner. Kanske även av  rädsla eller ovilja att ta till sig budskapen. För nog finns det budskap i dem. Några försöker påstå att formationerna görs av människor, men ju mer man studerar komplexiteten i figurerna, skönheten och hur snabbt de tillkommer, så förstår man att det är inget en människa skulle klara att utföra.
Vare sig man ser det som utomjordingars verk eller budskap från naturen, är det vackra formationer, som inbjuder till ett  nytt annorlunda sätt att tänka. Människor börjar förstå att verkligheten är multidimensionell. Det öppnar oss för det okända, för att det finns mer än det vi kan se och ta på, och att vi kanske inte är den enda intelligensen i universum.

Liv och rörelse

Många människor, när de precis som jag har passerat 50-strecket, tycks på något sätt tappa fotfästet. Fötterna ska helst vara ovanför marken. De får plötsligt så bråttom. Det blir som ett tvång, som tvingar dem att börja springa. Motion är så bra säger alla. Att gå duger inte längre. Då kan man bli sjuk, och i förlängningen dör man ju. Bäst att hålla igång.
Men varför springa?  Ja, man behöver ju inte vara ute lika länge som när man går. Det tar inte lika mycket tid. Och tid har vi ju så ont om... Jaså, har vi? Det beror väl på hur man disponerar tiden, och vad man prioriterar.

Och vad gör det förresten att det tar mer tid?  Då får man ju uppleva mer av naturen och utsikterna än om man springer.
Har man bråttom, missar man ju så mycket i hastigheten. En vacker blomma, ett rådjurskid som ligger alldeles stilla för att inte synas, en kotte att ta med hem och måla av, eller en rönnkvist med bär att sätta i en kruka, en gröngöling som hackar i en trädstam.

Nej att leva är tvärtom att inte ha bråttom. Att leva är att vara i nuet, så mycket som möjligt. Närvarande i det man gör, ser och känner. Då blir livet starkare. Det är inte fel att springa om man gör det av lust eller glädje. Men att som medelålders börja jogga av tvång och rädsla, för att försöka springa ifrån döden, det verkar pinsamt i ordets rätta bemärkelse.

Så nu slår jag ett slag för vandringens vilsamma verklighet. Ta med en rygsäck med fika.
Att gå ger god motion, sliter mindre på leder och man orkar vara ute längre ...



När vi vandrar
ser vi mycket mer än när vi springer.
När vi stannar upp och tar en paus,
slösar vi inte med tiden.
I stillheten får vi överblicken
Då samlar vi kraft
och ökar den inre tillväxten.

Ovanstående vackra vandringsvers ur "Grunnaren 1" av Gunnel och KjellSwärd Pedagogförlaget